Synpunkten


Erik Persson • Frilansjournalist
Fria Tidningen

Ett ständigt ökat resande

I dagarna är det snart två månader sen trängselskatten infördes i Göteborg. Varje morgon passerar jag med 6:ans eller 8:ans spårvagn under de många betalstationerna vid Olskroksmotet på väg in mot stan. Ur den massiva trafikapparaten vid Olskroken, där alla stadens vägar och järnvägsspår tycks mötas, spottas bilar, lastbilar, bussar, spårvagnar, gods- och persontåg ut åt olika håll. Och någonstans här det väl tänkt att tågen ska ledas ner i den framtida tågtunneln under centrala Göteborg som trängselskatten ska vara med och finansiera.

Upprördheten över trängselskattens och dess bilfientlighet har varit stor både bland Göteborgs-Posten ledarskribenter och på dess insändarsida. Och kravet på en folkomröstning om trängselskatten som drivits fram efter en massiv kampanj av tidningen GT har nog fått mer än en kommunpolitiker och trafikplanerare att ligga sömnlös om nätterna. På ett grundläggande plan känns förstås alla försök till att minska biltrafiken i den bilburna staden Göteborg sympatiska; de upprörda rösterna från ledar- och insändarskribenter mest som desperata skrik från de som ser sina privilegier naggade i kanten. Men ändå det är något som skaver. På vilket sätt möts trängselskatten med förenklade möjligheter att åka kollektivt? Och vad är de övergripande målen med den stora infrastruktursatsningen det Västsvenska paket, som den nya tågtunneln är en del av och som trängselskatten ska vara med och finansiera?

Något komiskt blev det till exempel när Västtrafik gick ut och meddelade kraftigt höjda biljettpriser ungefär samtidigt som trängselskatten skulle införas. Och överlag verkar den göteborgska kollektivtrafiken vara både eftersatt och underfinansierad. De senaste månaderna har bjudit på nyheter om en lång rad relativt nyinköpta spårvagnar som på grund av rost har tagits ur bruk och så sent som förra veckan meddelade Västtrafik att ett antal busslinjer runt om i regionen på grund av besparingsbehov kommer att dras in.

Men framför allt är det något som skaver med det Västsvenska Paketets uttalade fokus på regionförstoring och på fler och snabbare transporter över allt större avstånd. Genom att göra det enklare att utan byten ta tåget från orter runt om i Västsverige till ett jobb i centrala Göteborg centrum hoppas man kunna öka dess attraktivitet och tillväxt. Den lilla skriften Trafikmaktordningen som Planka.nu gav ut 2011 är en skarp kritik av just denna rådande trafik- och infrastrukturpolitiks snäva fokus på att underlätta för allt större mängd trafik och transporter. I boken lyfts begreppet Transportåldern fram som en talande benämning på tillväxtsamhällets ständigt ökande behov av långväga transporter och på dess tro att en hållbar utveckling kan uppnås bara man skapar smarta lösningar för att underlätta för tillväxtens stadigt ökande transportbehov. Visst låter det fint med satsningar på tåg och kollektivtrafik, men som det understryks i Trafikmaktordningen är inga trafikslag helt miljöneutrala och kollektivtrafiksatsningar är knappast mycket värda om de leder till ett totalt sett ökat resande.

Någonting skaver också med det västsvenska infrastrukturpaketets fokus på innerstaden och att höja dess attraktivitet och tillväxt. För hur relevanta känns försök att minska biltrafiken om det framför allt handlar om att skapa en vacker, mysig och bilfri innerstad för turister och besökare att flanera i? En verklig början till lösning på transportålderns inneboende motsättningar vore att skapa bättre förutsättningar för att minska biltrafiken och behovet av transporter i staden och regionen i stort, att skapa förutsättningar för små lokala centrum och sammanhang, snarare än ett enda centrum till vilket alla vägar ska bära.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Synpunkten
:

Spår från det förflutna

På en konferens där jag nyligen var berättade en historiker om ett flertal märkliga utsmyckningar hon funnit i Göteborg och som hon inte kunde låta bli att dokumentera. Jag fascinerades av bilderna hon visade och tillbaka i Göteborg några dagar senare bestämde jag mig för att själv leta upp utsmyckningarna.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu