Normbrytande nyheter
Göra gott utspelar sig under en helg i en liten norsk stad. I centrum för händelserna i staden finns det stora företaget som alla har en relation till. En av stadens celebriteter firar sin femtioårsdag och på festen myllrar det av människor. Det skapas ett myller även berättartekniskt då Marstein hela tiden skiftar huvudperson och de olika episoderna som beskrivs vävs ihop till en gigantisk väv.
Denna vecka ger Desiré råd till en stressad familj som problem med att få livspusslet att gå ihop.
En händelse i Umeå rubricerades i en dagstidning: ”Polis tog sång för kvinnomisshandel.”
”Rockmusik! Död! Galenskap! Kärlek!” Så står det på framsidan av denna självbiografi. Jag är beredd på en rockbiografi i stil med Mötley Crües The Dirt, men riktigt så vild är inte denna. Everett verkar vara en stillsam man och därför blir även hans självbiografi stillsam, trots all smärta och allt hemskt han har gått igenom.
Som konstnär måste man vara mycket noga med skriftliga avtal. Annars blir man fullständigt rättslös. Konstnären Sidsel Bryde beskriver en näst intill korrupt bransch, där många vill skaffa sig gratis konstsamlingar och konstnären ständigt måste vara på sin vakt för att inte bli utnyttjad.
Vridna hjärnor gör ofta den bästa musiken. I fallet "Rumpelstiltskin grinder" står det klart att det är just de oväntade infallen och den otvungna leklustan som gör att man blir charmad på direkten, skriver Ronnie Hammarstedt
Jönköpingspojken Emil Svanängens musik följer inga utstakade vägar. Den är öppen, infallsrik och - trots sin introverta karaktär - lätt att ta till sig. Om skelettet är klassisk gitarrplockande singer/songwriter så är slutresultatet något betydligt mer påklätt elektroniskt. Electrofolkpop kanske?
Navid Modiri är en riktig mångsysslare. Kanske har ni sett honom som estradpoet eller som sångare i bandet Navid Modiri & Gudarna, eller allra säkrast som en av programledarna för Filmkrönikan. För tillfället lägger han mest krut på bloggen 365 saker du kan göra. Ett projekt som ska få människor att aktivera sig.
Filmaren Nahid Persson Sarvestani deltog som ung kommunist i revolutionen i Iran 1979. Sedan dess har hon tänkt mycket på Farah Diba, shahens hustru, och hennes liv. Efter att ha försökt länge fick hon till slut möjlighet att träffa henne i Paris för att göra den här dokumentären. Resultatet är en intressant skildring av ett, i många avseenden, osannolikt möte.
© 2026 Fria.Nu