I ett hus på Skanstull lagar 52 vuxna och 20 barn middag tillsammans. De delar kök, bokcirkel och fotbollskvällar. De delar också något som den moderna staden har gjort till en bristvara: närvaro.

Ann Mari Engel har bott i kollektivhuset Tullstugan i över tjugo år. När hon beskriver vardagen låter det nästan för enkelt för att vara sant.

– Alla typer av människor och familjer, i alla åldrar, är medlemmar, säger hon.

Medlemsavgiften ligger på hundra kronor i månaden. En middag kostar fyrtio kronor. Varje vuxen gör två arbetspass per fem veckor i ett av matlagen. Det är hela systemet. Inget mer.

Ensamheten har en adress

Nästan hälften av alla hushåll i Norden är ensamhushåll. Siffran är inte ny, men den har fått en annan tyngd de senaste åren, när forskare börjat mäta vad den faktiskt gör med människor.

Tullia Jack, hållbarhetsforskare vid Lunds universitet, har djupintervjuat 23 personer som bor ensamma i Danmark. Hälften av dem tog spontant upp att de kände sig ensamma.

– En del som bor ensamma saknar det passiva sociala kapital som ofta är en följd av att man delar boende. Man har kanske många bekanta, men ingen att vända sig till om det verkligen kniper, säger hon.

Hennes forskning visar att ensamboende sällan är ett aktivt val. Det uppstår genom livsförändringar: en flytt, en separation, barn som flyttar ut. Många av de intervjuade ville gärna bo med andra, men visste inte hur.

Bostadsmarknaden hjälper inte till. Nybyggen designas för kärnfamiljer eller singlar. Den som vill dela ett hyreskontrakt med en vän stöter på hinder överallt, från banker till hyresvärdar.

Maten, gemenskapen, klimatet

På Färdknäppen på Södermalm i Stockholm strömmade över 90 nyfikna besökare in vid ett öppet hus nyligen. Det var bra många fler än året innan. Huset har 52 boende och en åldersgräns på 40 år.

Torsten Kindström, som bor där, räknade besökarna och såg trenden med egna ögon. Intresset växer, och de få kollektivboenden som finns fylls upp.

Det finns ungefär 80 kollektivhus i Sverige idag, varav strax under 20 i Stockholm. De flesta drivs av medlemmarna själva. Många har kö.

Ann Mari Engel menar att det är flera saker som lockar samtidigt.

– Dels naturligtvis tack vare det sociala, det är trevligt att äta tillsammans med andra. Men sedan finns det också en ekonomisk aspekt, det blir billigare när man lagar mat till många. Man ska heller inte glömma att det är bra för miljön och klimatet, säger hon.

Bygg- och anläggningssektorn står för drygt 20 procent av Sveriges totala utsläpp. Att bo på en mindre yta, dela verktyg, dela tvättmaskin, dela ett kök i stället för att ha tjugo. Det är inte bara en livsstilsfråga. Det är en klimatfråga.

Politiken haltar efter

I Danmark har regeringen avsatt en halv miljard kronor för att påskynda byggandet av bogemenskaper för seniorer, en satsning som äldreministern Mette Kierkgaard motiverar med att boendeformen minskar ensamhet och kan skjuta upp behovet av vård. I Sverige finns ett mindre bidrag från Boverket för grupper som vill planera nya flerbostadshus, men villkoren är svåra att uppfylla. Inget motsvarande lyft.

Miljöpartiet i Stockholm gick i augusti ut med ett vallöfte om att så kallade kompiskontrakt, som idag bara gäller personer mellan 18 och 25 år, ska kunna tecknas i alla åldrar och utan tidsbegränsning. Cindy Falquet, MP:s andranamn i kommunen, säger att förslaget bottnar i att många känner sig ensamma.

Samtidigt betonar hon att det inte är tänkt som en lösning på bristen på prisvärda hyresrätter.

Ann Mari Engel ser framåt med en blandning av hopp och realism.

– Det finns ju en efterfrågan efter fler kollektivhus, men problemet är att det är dyrt att bygga. Det gör att avgifterna i nya hus blir väldigt höga. Det finns också ett motstånd hos många byggherrar att bygga stora gemensamma ytor, för de har svårt att se ekonomin i det, säger hon.

På Tullstugan fortsätter vardagen. Någon lagar middag. Någon läser i bokcirkeln. Barnen springer genom lekrummet. Det är inte en utopi. Det är bara ett hus där människor bestämt sig för att inte vara ensamma.