Två timmar. Det är vad en asylsökande i Sverige numera får av statligt betald juridisk hjälp. Tidigare låg snittet på tio till tretton. Gapet fylls nu av människor som jobbar gratis.

Den 12 juli i år förändrades allt. Regeringen genomförde en inskränkning av rätten till offentligt biträde i asylärenden, som del av anpassningen till EU:s migrations- och asylpakt. Från att ha haft en jurist som följde hela ärendet hos Migrationsverket, från första samtal till beslut, får den sökande nu två timmars allmän rådgivning. I särskilda fall tre.

Sedan är det slut.

– En viktig rättighet har kraftigt försvagats för individen, säger Karin Ödquist Drackner, expert på migrationsrätt vid Svenska Röda Korset.

Hon beskriver en situation där den asylsökande får information om hur systemet fungerar, men ingen som hjälper till att tillämpa det på just deras fall. Rådgivningen är allmän. Juristen får inte längre gå in i det enskilda ärendet.

Advokaterna vägrar

Advokatsamfundet har gått ut med en uppmaning till sina medlemmar: ta inte de nya uppdragen. Organisationens bedömning är att förändringen gör det omöjligt att ge meningsfull hjälp inom den nya ramen.

– Om vi inte får ge ärende- och klientspecifik rådgivning har den ingen betydelse egentligen, eftersom processen inte blir rättssäker, säger Sait Umdi, advokat och ledamot i Advokatsamfundet.

Flera advokater har redan tackat nej till nya fall hos Migrationsverket. Samfundet kräver att regeringen drar tillbaka den del av lagändringen som avskaffar rätten till offentligt biträde.

Men regeringen backar inte. Socialförsäkringsutskottets ordförande Viktor Wärnick (M) röstade ja till förslaget den 9 juni, med en enda röstes marginal. Ludvig Aspling (SD) röstade också ja.

Tomrummet fylls

När staten drar sig tillbaka uppstår ett tomrum. Det är dit volontärorganisationerna, juridiska rådgivningsmottagningar och enskilda jurister som arbetar pro bono nu riktar blicken.

Svenska Röda Korset har experter som försöker kompensera. Juridiska föreningar vid universiteten tar emot ärenden. Enskilda advokater arbetar utan ersättning.

Men det räcker inte. Enligt verksamma advokater krävs i snitt tio till tretton timmar för att gå igenom en asylberättelse, identifiera skyddsskäl, samla bevisning och förbereda den sökande inför utredningen. Två timmar räcker till att förklara hur systemet fungerar. Inte till att arbeta igenom en komplicerad berättelse om förföljelse.

Risken är konkret. Om skyddsskälen inte förs fram tydligt vid utredningen, eller om bevisning inte lämnas in i tid, kan det bli mycket svårt att reparera senare. Även med ett skickligt ombud i domstol.

Barnen drabbas lika

Reglerna gäller även ensamkommande barn. Det finns inget undantag.

Karin Ödquist Drackner pekar på att den sökande nu riskerar att inte veta vilka omständigheter som är juridiskt relevanta, eller att lämna en ofullständig berättelse som påverkar trovärdighetsbedömningen. I påskyndade förfaranden och asylgränsförfaranden är överklagandefristen en vecka.

Den som vill ha juridisk hjälp utöver de två timmarna får betala själv. Migrationsjurister tar mellan 1 500 och 2 500 kronor per timme. Ett överklagande till migrationsdomstol kostar ofta mellan 15 000 och 40 000 kronor.

För en asylsökande utan inkomst är det en omöjlighet.

En rättighet urholkas inifrån

EU:s miniminivå uppfylls. Det är regeringens argument. Sverige har valt den lägsta nivå som unionen kräver.

Men miniminivån var inte tänkt som ett tak. Den var tänkt som ett golv.

Karin Gyllenring, advokat och ledamot i Advokatsamfundets arbetsgrupp för migrationsrättsfrågor, varnar för att förändringen kan leda till fler felaktiga utvisningsbeslut. Människor som faktiskt har skyddsbehov riskerar att skickas tillbaka, inte för att deras ärende saknar grund, utan för att ingen hjälpte dem formulera det.

Det är där volontärerna kliver in. Utan arvode och utan den tid som krävs.

De håller asylrätten vid liv. Med två händer och noll budget.