I slutet av juni nådde Ministerrådet, EU-kommissionen och EU-parlamentet en preliminär överenskommelse om att, som det heter, reformera den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) efter 2013. Enligt EU-kommissionären för jordbruk och landsbygdsutveckling Dacian Ciolos ska jordbrukspolitiken bättre anpassas till samhällets förväntningar: ”Överenskommelsen skall leda till omfattande förändringar: direktstöden skall bli rättvisare och mer miljöanpassade, jordbrukarna skall få en starkare position i livsmedelskedjan och jordbrukspolitiken skall bli effektivare och mera öppen. Dessa beslut är en kraftfull reaktion från EU för att lösa problemen med livsmedelssäkerhet, klimatförändring, tillväxt och sysselsättning i landsbygdsområden” menar han.

Jordbruksverket skriver på sin hemsida att ”arbetet med gårdsstödet, landsbygdsprogrammet samt havs- och fiskeriprogrammet pågår trots osäkerheten om både de kommande EU-reglerna och budgeten”. EU-parlamentet och medlemsstaterna har ännu inte givit sitt slutliga godkännande och utformning av EU-förordningar och nationell regelanpassning återstår. Den svenska utformningen av gårdsstödet skall ha meddelats EU-kommissionen i mitten av 2014. Det svenska programmet för landsbygden skall ha skickats till EU senast vid årsskiftet 2013/14, och kommissionen har sedan sex månader på sig att överpröva programmet.

Alla riksdagspartier klagar på den gemensamma jordbrukspolitiken CAP och säger i princip att den är en katastrof och borde åternationaliseras. Så inför EU-parlamentsvalet i maj och riksdagsvalet i september nästa år har partierna gott om tid att klargöra sina kritiska positioner inför väljarna.

Det ”reformerade” CAP omfattar nästa 40 procent av EU:s flerårsbudget på 960 miljarder euro för 2014-2020. Det mest nya är att 30 procent av de ca 278 miljarder euro i direkt subventionerat gårdsstöd skall villkoras med att ett mera miljöanpassad och ”förgrönad” jordbruksdrift. Men miljögrupper har redan klagat över att storjordbrukföreträdarna lyckats i förhandla ner krav och standards så att dessa i praktiken blir meningslösa.

Historiskt har stödet och subventionerna från CAP knutits till producerad volym, vilket främst har gynnat storjordbruken. Det är därför typiskt att den preliminära överenskommelsen inte innehåller det tak på 300 000 euro i direkt stöd som Dacian Ciolos strävat efter. Också förslag om att utesluta vissa markägare som flygplatser, golfbanor, campingplatser är provisoriskt, och kommer troligen inte att beaktas.

CAP består av gårdsstödet och landsbygdsstödet. Gårdsstödet utbetalas direkt till jordbrukare och markägare under ett ”enkelt utbetalningsschema” (SPS) och utgör 4/5 av CAP.

Landsbygdsstödet syftar till att gynna ekonomisk, social och miljömässig utveckling på landsbygden och liknar stödet från EU:s struktur och sammanhållningsfonder, och svarar för 1/5 av CAP. För detta stöd krävs medfinansiering av nationella myndigheter. 25 procent av landsbygdsstödet måste användas för att skydda naturresurser och bidra till en uthållig utveckling på landsbygden. Landsbygdsstödet skall också gynna ökad sysselsättning. Stöd kan ges för en ”diversifiering av landsbygdens ekonomi”. Enligt Jordbruksverket skall landsbygdspolitiken bidra till EU:s strategi för tillväxt och sysselsättning, EU 2020.

Men det har alltid varit oklart hur CAP har bidragit till förbättrad landsbygdsekonomi och ökad sysselsättning. En OECD-rapport skriver att ”gårdsstödet förändrar inställningen hos bönderna, som anpassar sig till en markanvändning för att uppnå maximal inkomst. Detta har negativa konsekvenser för sysselsättning på landsbygden”. Ytterligare studier har visat att CAP har begränsade eller direkt negativa effekter på sysselsättningen. OECD fann jordbruksreformerna 2003 ”har inte ökat arbetstillfällen i regionerna” och en rapport från gårdar i östra Tyskland 2010 fann att CAP-stöd gav upphov till ”få önskvärda effekter för att behålla jobben och skapa nya jobb inom jordbruket”. För varje en miljon euro som satsades i jobbskapande åtgärder försvann sju jobb på kort sikt och ytterligare fem jobb på lång sikt.

EU-kommissionären säger att nya CAP skall bidra till en ”rättvisare” jordbrukspolitik. Men det finns inget samband mellan ett medlemslands rikedom och hur mycket pengar man får via CAP. Lettland får ca 1 150 kr per ha från EU i gårdsstöd, minst av alla, trots att böndernas inkomst bara är 35 procent av EU:s genomsnitt. Litauen, vars bönder är fattigast i Europa, erhåller det tredje lägsta gårdsstödet. Frankrike kommer att fortsätta att håva in det största stödet på ca 8 miljarder euro per år och Spanien och Tyskland ca 6 miljarder euro var.

EU:s så kallade nya jordbrukspolitik för 2014-2020 är i grunden osund och kan endast förändras på marginalen. Dess första prioritet är att ”öka konkurrenskraften”, vilket gynnar storbönder och jordbruks- och livsmedelsindustrin. Landsbygdsutveckling och miljöanpassat jordbruk är sekundära prioriteter. I Sverige har CAP lett till att självförsörjningsgraden är under 50 procent, vilket till och med oroar jordbruksministern. Mjölkbönder- och grisbönder försvinner i allt snabbare takt, landsbygdsekonomi försvagas alltmer och den offentliga servicen som t.ex. tillgång till apotek urholkas genom nedläggningar och privatiseringar.

Den svenska landsbygden riskerar att förbuskas istället för att ”förgrönas”, den term som jordbruksverket använder på sin hemsida. Vad svarar de svenska riksdagspartierna på den denna utveckling?