Eller vänta lite nu. Egentligen är väl sjukdom inte något som borde betraktas som en börda - fastän det har blivit så i arbetslinjens Sverige. Sjukpenning är ju inget bidrag. Det är en försäkring. Under alla år jag arbetat och betalat sociala avgifter på min lön har jag betalat premier till min sjukförsäkring. Nu har jag haft en tid då jag har behövt casha ut en del av mina försäkringspengar. Vet själv inte om jag hittills gått med plus eller minus. Men spelar det så stor roll egentligen? Om man går med plus eller minus? Det är ju en försäkring och då ska vissa få mer och andra få mindre. Så ser systemet ut. Både privat och offentligt.

Att börja kalla sjukpenning för bidrag är en farlig förskjutning – likaså a-kassa, som även den är en försäkring man betalar till sig själv så länge man arbetar i händelse att man blir av med jobbet. Allt oftare får vi höra att vi är bidragstagare. Det är inte bra. Bidrag har vi också i samhället, men det är något annat. Bidrag får man om man exempelvis får barn eller om man går på ekononiskt bistånd (tidigare kallat socialbidrag).

När politiker börjar tala om sjukpenning och a-kassa som bidrag är vi illa ute. Det är en begreppsförskjutning som inte gynnar någon. Redan i riksdagens partiledardebatt i oktober 2011 kallar Reinfeldt förtidpensionärer (som egentligen är personer med sjukersättning) bidragstagare. 147 personer om dagen skulle enligt Reinfeldt ha förtidpensionerats innan reformen (egentligen bara 51). Men det viktiga är att han kallar det bidrag. Och det är illa.

Antingen får man fortsätta med ett sjukförsäkringssystem av den typ vi har i dag. Eller så får man tänka nytt. Ett nytt system skulle kunna vara helt skattefinansierat till exempel. Inga sociala avgifter och ingen sjukpenninggrundande inkomst. Någon sorts basinkomst till exempel. Då skulle vi slippa fuskdebatter och förnedringspolitik där människor tvingas vända ut och in på sina liv för att söka ekonomiskt bistånd. Och visst är det möjligt att fuska även med ett försäkringssystem. Det kan man se både inom privata försäkringar och våra trygghetssystem. Även om det är en försvinnande liten andel som missbrukar systemet. Men det finns ändå ett litet stöd för en bas-inkomstbaserad politik idag.

Om då samhället inte är redo för basinkomst kanske vi ska se till att benämna våra trygghetssystem vid sina rätta namn. Låt oss kalla försäkringar för försäkringar och bidrag för bidrag. Då blir det lättare för allmänheten att se vad som är vad. Det blir också lättare att stå upp för sina rättigheter. Att protestera mot utförsäkringar och sänkningar av ersättningsnivåerna. Ja, det blir helt enkelt lättare att med värdighet gå in i sjukförsäkring eller a-kassa i väntan på tillfrisknande eller nytt jobb.