• Jens Assurs fotografi från Rwanda visar en av få kvinnor som ryms på utställningen. I bakgrunden ett nybyggt villaområde. 
Landets Fria

En annan bild av Afrika

Få kan som Jens Assur sätta fingret så tydligt på den paradoxala värld vi nu lever i, där avståndet mellan hunger och överflöd kanske aldrig varit mindre. Få är också så målmedvetna och framgångsrika när det gäller sitt gränsöverskridande samarbete mellan såväl statliga institutioner som kommersiella företag.

Utställningen Africa is a great country är aktuell på Värmlands museum, visades på Liljevalchs i Stockholm i våras och har väckt en del kritiska reaktioner på hemmaplan. Det är inte bara fotografiernas format som är uppseendeväckande – utan idén och tankarna bakom. Bilden av Afrika som frammålas är ”cynisk och negativ” och frågor som ställts är varför det inte är mer färg, liv och rörelse, varför visar han inte livsglädjen hos afrikanerna?

Jens säger själv att han egentligen är mer intresserad av den intellektuella idén än det konstnärliga arbetet bakom ett verk.

– Jag ville visa en annan bild av Afrika. Den här kanske inte uppfyller mångas förväntningar, för så fort Afrika skildras är det antingen kopplat till aids, konflikter och elände – eller det exotiska vilda djurlivet.

Vi i västvärlden har ännu inte vant oss vid tanken på att Afrika hör till de snabbast växande ekonomierna i världen just nu, att afrikanerna gått om oss flera gånger i sin entreprenörsanda och att vi inte längre är nummer ett.

Kina som ju leder den ekonomiska utvecklingen har ökat sina investeringar på kontinenten från 15 miljarder till 170 miljarder.

Istället för att fokusera på olikheter och utanförskap vill han lyfta fram likheterna mellan kulturerna. Att hoten kommer lika mycket inifrån oss själva som utifrån.

Avsikten är att väcka debatt om de globala problem och utmaningar vi står inför – kopplade till miljön och människornas utsatthet – som är gemensamma och hänger samman oavsett var vi bor.

På så sätt är utställningen både hoppfull, mångbottnad och komplex samtidigt. Men bildspråket har en ironisk svärta och dubbelhet.

– Konstens uppgift är inte att ge svar, men att inspirera och väcka frågor om hur vi vill utforma vår framtid, säger han, och i nästa andetag:

– Men i den svenska debatten är allt antingen rätt eller fel, svart eller vitt, istället för att ställa frågan ”Är det bra som det är i dag? Är det så här vi vill ha det?” Min utställning rymmer många frågeställningar, det är en komplex situation jag vill peka på, men det verkar vara omöjligt att diskutera samtidigt.

Africa is a great country, som är sponsrad av SIDA, Postkodlotteriet och Kinneviks, har välkomnats positivt utomlands och i afrikanska länder, där afrikaner själva säger att de känner igen sig i sina dagliga liv.

Motiven föreställande stora ödsliga shoppingcenter, parkeringsplatser och enorma arenabyggen är bilder som människor över hela världen kan känna igen sig i. Urbaniseringen som tränger ut människan i periferin. En allt större anonymitet till förmån för stora globala varumärken som skapar en gemensam identitet.

2009–2010 skedde skiftet då befolkningen i världens städer översteg antalet på landsbygden.

Hur påverkar det människorna, speciellt i en kultur där familjens roll av tradition är stark som i Afrika?

– I min hemstad Sundsvall är stadskärnan helt död, Ikea äger marken och hyr ut till dem som har råd och vill investera, berättar Jens.

Även om han anser att konst är politik, vägrar han låta måla in sig i ett politiskt hörn. Han ser inte den ekonomiska tillväxten som ett hot, och en tydlig koppling mellan demokrati och tillväxt.

– Jag vill inte missunna andra att få ta del av den materiella välfärd jag själv har. Däremot är jag starkt kritisk till utvecklingen med ständigt nya uppdateringar av exempelvis mobiltelefoner.

– Tillväxten i de tidigare fattigare länderna gör att allt fler människor får ta del av välfärden, men den skapar också ökade klyftor och problem. Vi som tillhör den priviligierade miljard av världens befolkning som har det bäst i dag måste gemensamt börja diskutera och komma på lösningar hur vi vill ha det.

Han tror inte heller att politikerna kommer att leda förändringarna, utan på att enskilda individer går samman.

– Politikerna kommer aldrig att visa vägen. De gör bara vad de tror att vi vill ha, så makten ligger hos oss.

Som exempel nämner han bilindustrins snabba omställning efter konsumenternas efterfrågan på mindre, energisnålare bilar, och McDonalds förändring till en mer hälsosam meny.

Det stora bildformatet i Africa is a great country har sin särskilda betydelse. Bilderna på 2,5 gånger 3,5 meter krävde ett omfattande och tidskrävande förberedelse- som efterarbete. Bara att släpa på den otympliga kameran var ett företag i sig, för att inte tala om alla tillstånd som måste sökas för att använda den i de tolv afrikanska storstäderna.

– Storformat känns värdigt, det finns ett lugn och en respekt i det sättet att jobba. Man kan inte gömma sig och det öppnar upp för en kommunikation.

– Det är först när den är stor som det blir en bild, säger han och har medvetet tagit ett steg tillbaka för att se den stora bilden.

– Att se i ett vidare perspektiv. Det finns ingen närhet som i den dokumentära närbilden.

Särskilt tydligt är det med kvinnan i Kigali, Rwanda som ju är så förknippat med folkmorden där. Vi ser en arbetande kvinna i förgrunden, bakgrunden är grönskande vacker.

På så vis är fotografierna trots allt hoppfulla – de visar en verklighet och utmaningen att hitta en ny väg.

Jens Assur är också filmproducent. För honom är filmen den ultimata konstformen som kombinerar alla konstarter. 2006 kom hans första film Den sista hunden i Rwanda som vann en rad internationella priser. Att hans kortfilm Killing the chickens to scare the monkeys (2011) vunnit priser på 20 internationella kortfilmsfestivaler runt om i världen är knappast en slump. Filmen är en svidande kritik, inte bara av Kinas förtryck av de mänskliga rättigheterna – lika mycket vänds blickarna mot oss själva, genom våra ekonomiska handelsförbindelser och ovilja att se vad som sker.

Den har sin utgångspunkt i en dokumentärbild som Jens såg i en internationell tidskrift som visar en avrättning av kinesiska fångar/dissidenter. (Titeln refererar till den kinesiska statens strategi att avrätta dissidenter som en varning till andra.)

Känslan är dubbel, då vi delvis känner igen oss i de välbeställda kinesernas avsky över de avrättade fångarna. Genom att lägga skulden på de kriminella kan vi friköpa oss själva.

Filmen består av två delar, där den ”vardagliga” visar baksidan av den kinesiska tillväxten. Den ger en inblick i kinesiska barns och familjers liv som alla kan ta till sig.

Han avstår från att fokusera på olikheter, ge svar eller peka ut någon.

– Konsten ska vara en katalysator för att ge möjligheter, söka information och bli intresserad av vår tid. Att vara en del av världen.

– Jag vill visa att mina tankar, livsval och värderingar delas av andra.

Fakta: 

Africa is a great country

Utställningens titel syftar på hur västerlandet har en tendens att betrakta världens näst största världsdel som ett enda land trots att Afrika består av 53 länder med sammantaget cirka 2 000 språk och mer än 1 miljard människor.

Den visas på Värmlands museum i Karlstad till den 4 augusti, i Göteborg och Halland nästa år och ska också turnera runt i Afrika.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Nytt ljus på Ellen Key

Intresset för Ellen Key är större än på mycket länge. I veckan öppnade hennes hem för guidade visningar.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu