Olyckstillbudet i Forsmark bedömdes som klass ett av Strålsäkerhetsmyndigheten. Alltså det starkaste på en skala av tre. Nära härdsmälta igen. Eltillförseln försvann. Ingen reserv inkopplades automatiskt. Helt oförutsett enligt ledningen på Forsmark. Hade reaktorn varit i drift och inte under reparation som nu, menade man att det aldrig hänt. Då hade det alltså varit förutsett. Nej då, alla stora olyckor som hänt med kärnkraften har varit oförutsedda och sinsemellan olika. Det är det som är det allvarligaste med kärnkraften. Alla svåra olyckor har berott på nya problem. Och nu hände incidenten med reaktor tre. Det ”nyaste” av aggregaten. Och reaktor ett och två lappar man och lagar hela tiden. När faller de ihop?

Allra helst vill både kommunledning och Vattenfall satsa på nya aggregat. Den så kallade parentesen vill man förlänga ytterligare. Trots allt som händer både här och utomlands. Japan med Fukushima inte att förglömma. Där bor nu tusentals människor i enkla baracker. Allt de tidigare haft är förlorat. Chanserna är mindre än minimala att de någonsin kan flytta tillbaka.

De ekonomiska konsekvenserna av Fukushimahaveriet är enorma. Staten har räddat Tepco, tidigare världens största privata kraftbolag, med hundratals miljarder för att hålla igång företaget. Flera hundra miljarder ytterligare behövs för att kompensera de hundratusentals människor som drabbats. Därefter kommer man att behöva arbeta minst 40-50 år för att få kontroll över reaktorerna. Utsläpp av radioaktiva ämnen görs hela tiden fortfarande till havet vilket kommer att leda till stora hälsoeffekter. Rent ekonomiskt kommer denna kärnkraftskatastrof att kosta tiotusentals miljarder kronor. Hisnande siffror! Och hade vinden blåst inåt land, istället för ut till havs den där marsdagen när jättevågen kom, då hade också Tokyo varit en utrymd spökstad i dag!

Det mesta runt kärnkraften är fortfarande oförutsett. Det enda vi vet säkert är att stora olyckor händer. Och då är katastrofen total.