Hela den så kallade Juholtaffären är helt otrolig. Vilket medieupptåg! Hur kan journalister i allmänhet gå med på att jobba så här? Vad var upprinnelsen egentligen? Var det så att någon inom partiet uppfattat att Juholt begärt och fått lägenhetshyran i Stockholm betald och att denne någon menade att det fanns regler som anvisade annat förfarande? Eller var det någon utanför partiet som fått misstankar om för mycket bidrag och gått med det till Aftonbladet som var först ut med det hela?

Hur nu än medierna fått nys om saken blir det ju i alla fall konstigt hur man följer upp och blåser upp det hela till en jättegrej. Innan någon kollat upp om det fanns regler och vad de reglerna i så fall sa, kastade man sig huvudstupa över Håkan Juholt och avkrävde nära nog ett omgående avsked av honom.

Juholt bad om ursäkt för... ja, vad då? För det märkligaste i hela historien är att när några sansat sig en smula och kollat upp vad reglerna egentligen säger om bostadsbidrag till politikerna, så visade det sig att det inte fanns några regler. Och det var nästan skrattretande när man på morgonekot i radions P1 nu i måndags kunde höra Carin Jämtin, Socialdemokraternas partisekreterare, som var inbjuden för att svara på frågan om vad Håkan Juholt egentligen gjort och varför. Han skulle nu ge sig ut på en landsomfattande turné. Det här var svaret hon gav: ”Håkan Juholt kunde inte ta till sig de regler som inte fanns, som visade sig inte fanns.”

Det faktumet gjorde ju också att Juholt blev friad från åtal angående bedrägligt förfarande. Men lika fullt tänker han nu fortsätta ut i landet och be om ursäkt. Hans partikamrater lät honom sitta kvar, för han hade ju inte brutit mot några regler. Regler som inte fanns.

Ja, det är en märklig historia det här. Och ingen inbillar sig väl att det bara är Håkan Juholt som missförstått reglerna som fattades? Vi har så där i förbifarten, vid sidan om Juholtaffären, fått veta att i varje fall ett flertal centerpartister gått och fått bidrag för lägenheter som redan var sålda, för lägenheter som var ämnade för andra och så vidare. Och vi kan ju anta att även politiker från övriga partier missförstått reglerna som inte fanns. Och någon i riksdagshuset fanns det ju inte heller som kunde kolla upp om allt stod rätt till. Eller det fanns det kanske men den personen ville inte påpeka saken i alla fall.

Jag menar att det är nu vi kommit till pudelns kärna. Det finns alldeles för mycket möjliga avdrag att göra för politikerna. Dom har svårt att hålla reda på alla. Och antagligen är de mer giriga än ideella i det här fallet. Har man rättigheter så. Oavsett hur mycket högre månadslöner man har än flertalet av sina väljare. För min del tror jag att det var det som gjorde dom flesta av oss förbannade i Juholtärendet.

Men det var ju faktiskt inte det som den frågan handlade om. Jag känner mig övertygad om att om Håkan Juholt skulle passa på och driva den frågan, bort med de flesta av förmånerna, på sin riksturné skulle han få mycket respons och tacksamhet. Och göra en insats för mer rättvisa och bidra till en rejäl minskning av det reella politikerföraktet. Ett politikerförakt man förvånas över inte tas mer på allvar och görs något åt.

Det är förtroendeuppdrag politikerna har.