Ringsjön är Skånes största dricksvattenreserv. Det är härifrån som Lund och Malmö tar vatten vid kriser, som den som drabbade Lund under en period i våras när magbakterier plötsligt hittades i dricksvattnet. Detta kan man tycka borde göra Ringsjöns vattenkvalitet till en prioriterad fråga i Skåne. Men tyvärr har Ringsjöns vattenkvalitet försämrats år för år under en lång period. I dag är vattnet mycket dåligt. Den giftiga cyanobakterien, som finns i blågröna alger, har börjat förekomma under längre perioder och på en större yta i sjön. Denna bakterie gör att det inte bara är mycket farligt att dricka vattnet utan även att bada i det. Cyanobakterien innehåller nervgift, levergift samt lipopolysackarid som kan ge mag- och tarmbesvär samt hudirritationer. Algblomning har förekommit naturligt i Ringsjön under varma somrar men övergödning har alltså lett till att cyanobakterien blivit allt vanligare.

Enligt Ringsjöprogrammets bedömning hamnar Östra Ringsjön i klass 4 –måttligt antal cyanobakterier, medan Västra Ringsjön hamnar i klass 5 – stort till mycket stort antal cyanobakterier. I Östra Ringsjön mätte man år 2005 upp 6 ug cyanobakterier per liter. Med bakgrund av att WHO har utfärdat ett provisoriskt gränsvärde för koncentrationen av cyanobakterier i dricksvatten på 1 ug per liter, måste problemen tas på allvar.

Det enskilt största problemet för Ringsjöns vattenkvalitet är att det släpps ut mycket fosfor från jordbruken runt sjön. Väl i Ringsjön leder fosfor till övergödning som under sommartid gynnar algblomningen. Jordbruken använder fosfor i form av konstgödsel för att få större skördar. Men fosforn är en ändlig resurs precis som oljan. Båda kommer inom en snar framtid vara bristvaror men till skillnad från oljan går fosfor att återvinna.

Tekniken finns men anses i regel för dyr för att kunna användas.

En majoritet av all fosfor finns i dag i två länder, Västsahara och Kina. Västsahara är dock ockuperat av Marocko. En anledning till att Marocko vägrar släppa Västsahara fritt är att de tjänar mycket pengar på fosfor. Dessutom kontrollerar de genom fosforn en väldigt viktig ingrediens i vårt moderna jordbruk vilket ger dem makt de inte frivilligt vill ge ifrån sig.

Återvinning av fosfor borde alltså vara en självklarhet. I dag är det dock dyrare att återvinna fosfor än att köpa ny, därför återvinns fosfor i dag på få platser i Sverige. Men hade de miljöproblem som är förknippade med övergödningen tagits med i beräkningarna hade förmodligen kalkylen sett annorlunda ut. Ingen av de tre kommunerna som Ringsjön tillhör (Eslöv, Höör och Hörby) återvinner i dag fosfor från jordbruket.

Även EU har fått upp ögonen för problemen i Ringsjön. EU har krävt att kommunerna som Ringsjön ligger i ska ta fram ett program för att åtgärda vattenkvaliteten så att den anses vara ”god” vilket är steg två på en femgradig skala från hög till dålig. Både Östra och Västra Ringsjön bedöms i dag ha dålig vattenkvalitet. Kommunerna har till 2014 på sig att åtgärda kvaliteten men redan nu har EU insett att det inte kommer att lyckas och gett kommunerna dispens till 2021 för Västra Ringsjön samt att kravet för Östra Ringsjön har sänkts från god till måttlig. I dagsläget ser det dock ut som att inte ens detta kommer att lyckas.

Att återvinna fosfor har alltså tre fördelar. Vi kan använda denna ändliga resurs igen och vi skulle kunna minska vårt beroende av import av konstgödsel från ett ockuperat land. Dessutom skulle vi minska problemet med övergödning som under sommartid leder till algblomning vilket i slutändan riskerar vattenkvaliteten i Skånes största dricksvattenreserv.