Det nyliberala experimentet har nu exploderat i knäet på alla länders medborgare och det till ett mycket högt pris. Det är uppenbart att de sociala, ekonomiska och politiska konsekvenserna för dessa experiment är ohållbara. Det framgår tydligt i spåren av finans- och eurokris.

Euroländerna drabbas naturligtvis extra hårt eftersom de är inlåsta i en felaktig valutapolitik som tvingar dem att föra en ekonomisk politik som inte passar alla. EU tvingar krisländerna att skära ner, privatisera och försämra arbetsrätten. Detta har fördjupat krisen.

Höga budgetunderskott är knappast krisens orsak, med undantag för Grekland. Men som ett resultat av krisen stiger skulderna snabbt. Inte minst därför att kostnaderna för bankernas och finansföretagens förluster vältras över på skattebetalarna, som i Irland och Spanien. Det är svårt att förstå varför skattebetalarna ska bära finanssektorns förluster och än svårare att de ska acceptera att pumpa in pengar i privata banker utan att ens ta över ägandet.

EU, IMF:s och ECB:s företrädare verkar förespråka maktlöshet för vanligt folk, samtidigt som man gynnar dem som starkt bidragit till krisen. Man talar idag sällan om att de kraftigt växande inkomstskillnaderna är en bidragande orsak till finanskrisen. En liten grupp människor har genom en medveten ekonomisk politik tillskansat sig enorma rikedomar som de nu försöker placera i olika slags värdepapper och marknader för att få ökad avkastning. Samtidigt har det stora folkflertalet släpat efter ekonomiskt och fått skuldsätta sig för att kunna köpa en bostad eller för att konsumera. Till det ska läggas att tidigare offentliga verksamheter har privatiserats – inte minst i Sverige, där vi gått längre än de allra flesta under devisen att marknader bäst reglerar sig själva.

Eftersom EU har en felaktig diagnos på krisen kan EU självklart inte heller skriva ut rätt medicin. Det syns nu mycket tydligt. De från ovan pådrivna så kallade lösningarna har resulterat i en sämre ekonomisk utveckling, högre arbetslöshet och fattigdom och drivit på krafter som gynnar fascism och nazism.

Lösningen är inte att ge EU mer makt, utan att återerövra demokratin och låta de som orsakat krisen också ta konsekvenserna av det.

Vänsterpartiet har en rad förslag som skulle förbättra situationen såväl för hårt drabbade människor som samhällsekonomin som helhet:

• Gör det möjligt för de länder som så önskar att lämna euron. Återför beslutandemakt till den nationella nivån och låt processerna vara öppna för de olika ländernas medborgare.

• Stärk arbetsrätten. Vi vill införa ett socialt protokoll som gör att arbetstagare från andra EU-länder inte ska behandlas sämre än andra i det land där de arbetar. I Sverige ska svenska kollektivavtal gälla.

• För att möta krisens negativa ekonomiska effekter bör de offentliga investeringarna öka. Genom samhällsnyttiga investeringar i infrastruktur som järnväg, bostadsbyggande/-renovering, utbildning och förnybar energiproduktion kan vi öka sysselsättningen, samtidigt som flaskhalsar i ekonomin byggs bort och utsläppen av växthusgaser minskar. I Europa bör länder med bättre ekonomisk utveckling och överskott i bytesbalansen öka efterfrågan för att underlätta vägen ur krisen. Detta bör samordnas och Sverige bör ta initiativ till detta.

• Inför en bankdelningslag. Det är den mest realistiska lösningen för att minska risken för framtida finanskriser. Bankerna ska genom lagstiftning tvingas separera sin verksamhet i två delar: 1) den spekulativa verksamheten med stora risker 2) den samhällsnyttiga in- och utlåningen till hushåll och företag som måste fungera. På så sätt kan samhället och skattebetalarna skydda kapitalförsörjningen utan att behöva stå för notan för spekulation och risktagande. Det skulle sätta press på bankerna att agera mer ansvarsfullt och det skulle minska deras enorma vinster. Det måste bli ett slut på att vinsterna privatiseras och förlusterna socialiseras. Snarare bör skattebetalarna äga principiellt viktiga banker och institutioner.

• Reglera finansmarknaderna och förbjud farlig spekulation. Skuldnedskrivningar ska i första hand betalas av fordringsägarna. Ändra regelverk så att den i dag enormt stora skuggbanksektorn regleras och blir öppen för insyn. Det behövs kraftigt höjda kapitaltäckningskrav för bankerna och de ska vara tydligt kopplade till den risk banken tar – ju större risk desto högre kapitaltäckning.

Demokratisk kontroll över finanssektorn är en del av krisens lösning. Lyssna på folket. De har inte orsakat krisen men får betala notan. De har erfarenheter och kunskaper som måste tas tillvara. Europas ledare måste sluta vara rädda för sitt eget folk. Det är hög tid att återerövra demokratin.