I dag är medlemmarna i de politiska ungdomsförbund som får bidrag från Ungdomsstyrelsen knappt en fjärdedel så många som för 20 år sedan. Medlemsantalet har ökat vissa år, till exempel för bidragsåret 2012, då siffrorna grundade sig på valåret 2010. Men antalet medlemmar har aldrig kommit i närheten av vad det var under 1990-talet, och tidigare än det. Det senaste året tappade samtliga politiska förbund som får bidrag från Ungdomsstyrelsen medlemmar, utom Moderaternas ungdomsförbund, Muf. Totalt tappade de sju ungdomsförbunden nästan 17 procent av sina medlemmar på ett år. Störst var minskningen hos Ung Vänster som i senaste ansökningen nästan halverade antalet medlemmar mot föregående år. Ungdomsstyrelsens regeländringar kan dock ha påverkat förbundens siffror det senaste året.*

Enligt Henrik Oscarsson, professor i statsvetenskap, är det här en utveckling som har ägt rum i flera andra länder men som efter hand stannar upp. Att ungdomsförbunden har så mycket färre medlemmar i dag än för 20 år sedan tror han har att göra med en generell utveckling i samhället.

– Ungdomsförbunden hade tidigare även en social roll att fylla men nu har de fått ökad konkurrens från andra håll. Man kan ha roligt ändå och partierna blir mindre och mer nördiga.

Han menar att detta kan bli problematiskt då det ökar risken för skråbildning, att politikernas barn är de som blir morgondagens politiker. Men att ungdomar i dag är mer intresserade av enskilda sakfrågor tror han inte stämmer. Det intresset har alltid varit starkt.

– Det måste vara något tillräckligt nära och konkret för att man ska bli intresserad men så har det alltid varit. Titta på 70-talet när en hel generation engagerade sig i kärnkraftsfrågan, det var ju energipolitik men det var en sakfråga som engagerade.

Henrik Oscarsson menar att ungdomsförbunden fyller en viktig funktion i demokratin och som skola i politik.

– Man säger att alla kan bli politiker men att driva politik är något man måste lära sig.

Och det finns fortfarande de som tycker att ungdomsförbunden är ett bra sätt att engagera sig genom. Leonardo Islander har länge haft ett visst intresse för politik men när han var 14 år tog det fart på allvar.

– Det var på min gamla skola där jag och två klasskompisar diskuterade mycket politik. Vi peppade varandra till att göra något mer. En gick med i Socialdemokraternas ungdomsförbund och en i Centerpartiets ungdomsförbund.

Själv gick han med i Muf och engagemanget växte då han gjorde praktik på Moderaternas kansli under omvalet till Västra Götalandsregionen 2011. Nu är han 17 år och ordförande i en av Muf Göteborgs två avdelningar, Moderat skolungdom.

Leonardo Islander tror att intresset för politik bland unga har minskat.

– Många tycker nog att det verkar svårt, att man måste vara så påläst och ta ställning i många frågor. Men det räcker egentligen med att tycka att maten i skolan är dålig.

Alice Angloo är 18 år och ett av Grön Ungdom Göteborgs två språkrör. Hon har liknande tankar om varför många unga drar sig för att engagera sig i politiken.

– De tror kanske att en måste veta jättemycket och om en inte kan alla de här ideologierna är en rädd för att verka dum. Men en behöver inga förkunskaper för att komma och diskutera eller bara lyssna när andra diskuterar.

Alice Angloo gick med i Grön Ungdom förra sommaren efter att ha blivit medbjuden på ett möte av en kompis. Intresset för politik har funnits där betydligt längre än så men när hon var yngre kunde det vara svårt att hitta jämnåriga att diskutera med.

– Jag kände direkt att det är här jag hör hemma, jag har aldrig fått ut så mycket av att diskutera med andra innan.

Både Alice Angloo och Leonardo Islander får mycket positiva reaktioner på sitt engagemang. Gemensamt för dem är också att de har lyckats värva flera vänner till sina respektive ungdomsförbund. Men ska man tro statistiken blir de allt ovanligare.

Erik Andersson är lektor i pedagogik vid högskolan i Skövde och Örebro universitet. Han har nyligen skrivit en avhandling om unga som diskuterar kontroversiella politiska frågor på internet.

– Det finns två läger inom forskningen. Ena sidan säger att intresset för politik har svalnat, med minskat antal medlemmar i ungdomsförbunden och lågt valdeltagande. Andra sidan menar att ungdomar i högsta grad är intresserade av politik men att det tar sig andra uttryck, till exempel genom diskussioner i sociala medier.

Exempel på diskussioner som han har följt i en nätgemenskap för unga är abort, barnaga och köttkonsumtion.

– Konflikten är utgångspunkten i diskussionerna och det är ett väldigt argumentativt samtal. Det finns en öppenhet för att vi ska tycka och tänka olika.

Erik Andersson menar att det kan behövas ett perspektivskifte kring hur samhället ser på unga människor.

– Det handlar om att man erkänner dem som samhällsmedborgare och att man då erkänner den här typen av samtal som politiskt deltagande.

Amanda Ivanovic och Alice Bratthammar, som båda är födda 1995, har valt en annan väg än de politiska ungdomsförbunden för sitt engagemang. De är aktiva i föreningen Pantrarna för upprustning av förorten och i en skrivargrupp. Efter Instagram-upploppen i Göteborg i vintras skrev de om vad de upplevt på Aftonbladets kultursidor. ”Vi har visat att vi kan organisera oss över en enda natt” skrev de. Men hur snabbt saker sprids på internet ser de både fördelar och nackdelar med.

– Det är bra om man ska anordna en demonstration till exempel. Men sedan finns det ju annat som sprids väldigt snabbt som näthat och internetmobbning, säger Amanda Ivanovic.

Och just Instagram-upploppen är ett typexempel på detta för som de själva säger, alla finns på nätet och händer något där ser alla det.

På frågan om de ser sig själva som politiskt engagerade funderar de ett tag.

– På ett sätt men mer som samhällsengagerad. Jag känner inte att det finns något parti som har rätt. Jag vill påverka och förändra men på mitt eget sätt, säger Amanda Ivanovic.

Både hon och Alice Bratthammar tycker att politiker gör det svårt för ungdomar att ta till sig politiken.

– De pratar inte till ungdomar fast det är vi som är framtiden. De använder ett så komplicerat språk och kan aldrig svara på konkreta frågor, säger Amanda Ivanovic.

– De måste synas där ungdomarna finns och ta upp frågor som vi bryr oss om som området där vi bor, skolan och fritidsgårdar, lägger Alice Bratthammar till.

Pantrarna jobbar bland annat för att ungdomar i förorten ska få kunskap om sina rättigheter och känna att de kan förändra något. Amanda Ivanovic och Alice Bratthammar tror att många ungdomar känner att det är hopplöst och alldeles för krångligt att engagera sig i politiken.

– Många har en åsikt men de gör inte något åt det, säger Alice Bratthammar.