Erik Jeor är ingen nykomling. Tidigare har han gett ut två fina album under namnet Balroynigress. När han nu ger ut musik under eget namn är det inga revolutionerande förändringar. Nytt är att Jeor sjunger på svenska, vilket skapar en större intimitet och förtrolighet än tidigare. Texterna har onekligen litterära kvaliteter och är överlag personliga och inte minst kryptiska. I Samantha och Sabrina möter vi en trettonåring som helt går upp i en för egen hand skapad värld. Även i Öde ö är det möjligt att för en stund fly vardagen genom uppmaningen: "Låt oss kamoflera oss till kaniner och dansa ringdans med livet som insats". 

Det är sympatiskt och jag vill verkligen gilla det här, men det är bara ett fåtal av de totalt sju låtarna som berör och tar tag i mig. Men det är även en skiva som ger motstånd och på något sätt har Jeors märkliga texter och skeva melodier en förmåga att klibba sig fast, vilket gör att och jag måste ge Ombudsman en chans till.