Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap och socialdemokrat, har tillsammans med forskaren Mikael Persson undersökt deltagandet i förstamaj-tågen i Göteborg mellan åren 1995–2012.

Vilka slutsatser drar ni?

– I det offentliga samtalet finns det en myt om att färre och färre deltar. Men så är det inte. Deltagandet är relativt stabilt över tid, det kan variera från år till år, men från mitten på 1990-talet fram till i dag finns ingen nedåtgående trend, säger Ulf Bjereld.

Varför har myten uppstått?

– Jag tror det beror på två saker, dels på att partierna har allt svårare att få medlemmar och då tror man att det ger en nedgång, och dels på att tågen var större på 50- och 60-talen. Eftersom deltagandet har minskat över längre tid tror man att det fortsätter att minska, men det gör det inte.

Ni skriver att SAC spelat en perifer roll i den politiska debatten, men att de lockar allt fler till demonstrationer – vad beror det på?

– Jag blev själv förvånad när räknade och såg att de är så stora som de är – det hörs inte i samtalet. SAC är mer en nätverksorganisation än ett politiskt parti och det ligger i vår digitala tid att nätverksorganisationer har lättare att hävda sig än traditionella organisationer när det gäller att samla folk. Svenska folket är inte mindre politiskt engagerade i dag än tidigare, men det politiska engagemanget tar andra uttrycksformer. Detta är ett uttryck för det.

Vad kan de politiska partierna lära av SAC och nätverksorganisationer?

– Att vara med frimodig med att öppna upp, att inte vara ängslig för vad nya medlemmar kan ställa till med. I Syndikalisternas tåg är de flesta välkomna, det kan vara en ganska brokig skara, bara man ligger åt vänster, medan organisationer som Kommunistiska Partiet är väldigt noga med vilka banderoller det ska vara. Partierna bör bejaka det engagemang som finns, att många i dagens individualistiska tid gärna går in och gör punktinsatser för enskilda frågor, snarare än att köpa ett helt partipaket.

Är inte idén med politiska partier att man ska ställa sig bakom hela programmet? Kan ett parti öppna upp på det sättet?

– Jag tror att det går, titta på USA. När Obama vann valet 2008 var de skickliga på att mobilisera. Det användes ett uttryck som många partier borde ta till sig: ”våga släppa varumärket”. De personer som ville bedriva politik i demokraternas namn fick pengar och kunde göra lite som de ville. Ibland gick det åt skogen, ibland gick det bra, men sammantaget deltog många i valkampanjen. Genom att våga släppa på varumärket skapades mobilisering.

Vilken funktion fyller förstamaj-tågen 2013?

– Två funktioner. Det ena är att samla inåt, att stärka vi-känslan och identiteten, ”nu är det vi i Vänsterpartiet” eller ”nu är det vi i Socialdemokraterna” som går tillsammans. Det andra är att man får visa upp sig och få stor medial uppmärksamhet, man sätter dagordningen och kan driva en politisk agenda utåt.