Skånes Fria

Sjunger för ett fritt Västsahara

Hon sjunger ökenblues, kallas för Saharas röst och irriterar marockanska tjänstemän så mycket att de försöker stoppa hennes konserter. "Musik är en av grundpelarna i den västsahariska kulturen", säger hon. På fredag kommer Mariem Hassan till Malmö.

Vid 15 års ålder sjöng hon på hemliga möten i Västsahara. Mariem Hassan har sedan tonåren varit politiskt aktiv i kampen för ett fritt Västsahara. Först från Spanien och nu Marocko.

Hon hade redan börjat på sin musikkarriär när de marockanska styrkorna tog sig in i landet. Dess befolkning ville ha självständighet och drevs ut till flyktingläger längs den algeriska gränsen. Då var Mariem Hassan 17 år. Men hon fortsatte att sjunga i flyktinglägret, och det politiska budskapet genomsyrar ständigt musiken.

När hon kommer till Sverige på fredag så är det inte för första gången. Redan 1998 var hon här, och har sedan dess varit tillbaka flera gånger.

Musiken hon spelar kallas haul och är traditionell västsaharisk musik. Själv kallar hon det för öknens blues.

Hon skriver låtarna tillsammans med poeter från Västsahara och de sjungs på hassania, en lokal arabisk dialekt. På senaste skivan El Aaiun egdat från 2012 blandas blues och jazz med den traditionella musiken. Här samsas trummorna med saxofon och elgitarr. Den handlar om Västsahara och livet för dess befolkning i flyktinglägren.

Sedan drygt tio år bor hon i Spanien men fortsätter att sjunga och sprida information om människorna i Västsahara och deras situation. Genom sina framgångar har hon även kommit att bli en symbol för kvinnornas frigörelse i Nordafrika.

När hon för några år sedan var tvungen att flytta till Spanien för en cancerbehandling hade hon bott i lägret i 27 år. Hon kallar flyktinglägret Hamada för en fristad och besöker det ofta för att se till sin familj. Men in i själva Västsahara som ockuperas av Marocko kan hon inte åka.

– Den marockanska polisen skulle sätta mig i fängelse, förklarar hon.

Konflikten i Västsahara är ett känsligt ämne för Marocko som sedan 1975 ockuperar området söder om Marocko. Musiken kretsar kring Sahawris rätt till sitt land och livet i flyktinglägren. Hon har själv förlorat tre av sina bröder i den väpnade konflikt som pågick fram till vapenvilan 1991.

Mariem Hassans musik är mer än bara underhållning, det är också en röst för alla Sahawri, som bor i flyktinglägren runt omkring Västsahara. Sahawri är invånarna i Västsahara, ett nomadfolk av olika etniska grupper som länge har befolkat regionen.

– Musik är en del av den västsahariska kulturen. Mina låtar handlar om dem som bor i de territorier som ockuperas av Marocko, i flyktingläger och diasporan. Syftet med den är att berätta om den orättvisa situationen där, men också för att uppmuntra mitt folk.

Det gör henne kontroversiell och även om hon inte kan återvända till de ockuperade områdena, behöver hon inte längre sjunga på hemliga möten. Nu spelar hon istället öppet på scener i hela världen. Ett av hennes mål är att sprida kunskapen om sitt folk och situationen i Västsahara.

– Många människor vet att Västsahara finns, tack vare mina låtar. Musik kan nå längre än politikers ord. Den berör människors hjärtan, säger hon.

Men att hon skulle ägna hela sitt liv åt musiken var inget hon hade planerat.

– Jag trodde aldrig att jag skulle spendera så mycket tid att göra skivor och spela konserter, säger hon.

Tidigare jobbade hon länge som sjuksköterska i flyktinglägret. Men till slut tog passionen över. Mariem Hassan blev uppmuntrad till att fortsätta sin musikaliska karriär. Hon utvecklades allt mer musikaliskt och hon märkte att konserterna var ett bra tillfälle att få ut sitt budskap.

– Jag började sjunga för frihet och självständighet för mitt folk, och för att jag älskade det, säger hon.

Nu har hon i över 40 år sjungit och spelat musik om och för Västsahara. Där är hon en ikon och i resten av världen nämns hon som en av Nordafrikas mest framträdande musiker. Det som ger henne styrkan att fortsätta är de människor som kommer fram till henne efter konserterna och visar sin uppskattning, berättar hon.

Vilken roll spelar musiken i kampen för ett självständigt Västsahara?

– Musiken är en av grundpelarna i den västsahariska kulturen.

Att försvara den är extra viktigt, eftersom den är så pass viktig för den västsahariska identiteten förklarar Mariem Hassan.

Kan musik vara farligt?

– Min musik är inte farlig, men det är klart att den irriterar Marocko. Den får inte finnas för dem. När jag spelar utomlands, försöker marockanska tjänstemän ofta få arrangörerna att stoppa eller bojkotta mina konserter.

Trots det och trots hennes cancer som gjort att hon nu bor i Spanien, fortsätter Mariem Hassan att turnera och spela in skivor. Utan att någon har lyckats stoppa hennes musik.

Fakta: 

<h2>Mariem Hassan uppträder med sitt band på Moriskan i Malmö fredagen den 26 april och på Clandestinofestivalen i Göteborg den 4 maj.</h2>

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Beliebers – det är dags att dumpa Justin

"Jag älskar Justin Bieber!”

Innan jag hann hejda mig krängde sig orden ur munnen som feta, vårtiga paddor. Kompisens ansikte förvreds i en skämtar du-min.

Precis som ditt gör nu.

Skånes Fria

Kvinnor i fokus för ökad förståelse

I veckan drar Skånes största kortfilmfestival Pixel igång i Ystad. En av filmerna som juryn valt ut är Jonna Nilssons Överslag. En paranoid thriller där två kvinnor försöker göra sig av med en död kropp.

Skånes Fria

Passionerat möte mellan konst och teknik

60 konstnärer och hackers beväpnade med laptops och lödkolvar möttes i förra veckan för att se vad som händer när konst möter teknik och nya medier. Frias Katarina Andersson var på plats för att låta sig förtrollas av mjuk- och hårdvarans magi.

Fria Tidningen

Finbesök av Fairport Convention

I morgon kväll, lördag, äntrar det anrika bandet Fairport Convention Nefertitis scen i Göteborg. Bandet som bildades 1967 är stilbildande för folkrocken. Inger Duberg träffade bandet för ett samtal om deras årliga musikfestival i Cropredy, utanför Banbury, Oxfordshire, England.

Inger Duberg

Göteborgs Fria

Flera avhopp från Publicistklubben

Publicistklubbens uppgift är att slå vakt om yttrandefriheten och främja debatt, men när blir man en plattform för odemokratiska krafter? Den gränsen är nådd sedan länge, menar vissa. I veckan har minst tre personer sagt upp medlemskapet.

Fria Tidningen

© 2025 Fria.Nu