Konstnärliga hackers och tekniskt lagda konstnärer intog förra helgen Bonniers konsthall i Stockholm för den första svenska upplagan av Art hack day. De medverkande, sammanlagt 60 personer, sitter vid bord överbelamrade med sladdar, laptops, lödkolvar och kaffemuggar i de utrymmen som är lediga medan konsthallen hänger om för en ny utställning. Under två dagar arbetar de med projekt som ska resultera i en utställning öppen för allmänheten, om än bara i några timmar.

Björn Norberg är projektledare på konsthallen och välkomnar den här sortens evenemang där konst och nya medier kombineras:

– Att nya idéer och ung konst tar plats i konsthallen ser vi förstås som positivt. Och att man inte vet vad som i slutändan kommer att ställas ut blir själva poängen.

– Alla som jobbar med det här är väldigt passionerade, säger Olof Mathé, mannen bakom Art hack day. De brinner för hur man kan uttrycka sig med teknik och undersöker hur teknik kan förändra relationer mellan människor.

Sitt första konsthack arrangerade Olof Mathé i New York för två år sedan. Id8én uppstod ur en brist på något liknande.

– Jag har väl alltid hållit på med både konst och teknik. Jag kände att jag ville gå på ett sånt här event och då det inte fanns fick jag skapa det. Så helst skulle jag inte organisera det, utan bara gå på det!

Hacken beledsagas varje gång av ett tema som fungerar som inspiration för de medverkande. Men de kan även välja att göra något helt annat.

– Vi försöker alltid ha vad vi tycker är ett konstnärligt, politiskt och tekniskt intressant tema. Ett tidigare tema, i San Fransisco, var ”lethal software”. I populärkulturen återfinns det i allt från Hal, datorn i Stanley Kubricks film (2001: ett rymdäventyr), till Terminator och Robocop. Sedan finns det ju en stor debatt om drones och de etiska implikationerna av dem.

Inom hackerkulturen finns också en vokabulär som anspelar på döden, som unix-kommandot "kill”, vilket också kunde knytas till temat.

– Det är ett exempel på hur ett tema kan vara mångbottnat, ha både teknisk och politisk relevans men också en populärkulturell och konstnärlig koppling, säger Olof Mathé.

Temat för hacket på Bonniers konsthall fick rubriken "Larger than life/Loggen över ditt liv". Det engelska idiomatiska uttrycket kan syfta på hur teknik kan bli en förlängning av vår hjärna och hur vi tänker. Den svenska översättningen anspelar förstås på nutidsmänniskans eskalerande benägenhet att dokumentera allt hen tar sig för.

– Spänningen mellan att göra något för upplevelsens skull och att göra det bara för att dokumentera det har aldrig varit starkare än nu. Det fanns en underbar teckning i The New Yorker. En tjej är på en båt framför Frihetsgudinnan och så säger hon: titta på den här underbara bilden av det vi upplever just nu. Det är så intressant att vi har fått det förhållningssättet till våra liv, arkiveringen är nästan viktigare än upplevelsen.

Vad definierar en hacker egentligen?

– Jag tycker att det är någon som får någonting att hända, eller som kanske använder ett existerande system eller en existerande sak och vrider det till sitt eget syfte. Och man kan ju tycka att det låter väldigt nära konst, det är ofta det konst gör. Så det finns kanske de som tycker att konst och hackande alltid har varit samma två sidor av samma mynt. Men i många fall är hacket extremt teknikbaserat och då har det ett väldigt kort bästföre-datum, som teknik ofta har. Medan konst har en helt annan livslängd. Om man tittar på tio år gamla konsthack så kan de fortfarande kännas relevanta och intressanta. Och det finns saker i hackerkulturen som konstvärlden säkert kan lära sig av, som lagarbete.

Vilken är publikens roll i ett konsthack?

– Publikens roll är att interagera med konsten. Så det är ganska annorlunda mot en vanlig utställning. Jag har alltid tyckt att det är lite absurt att man inte får ta på konst, särskilt då konstnärerna själva alltid tar på konsten. Något som är intressant med just det som skapas här är att det nästan alltid blir installationer, eller något som påminner om skulptur. Även om det är något tekniskt som lever i en dataskärm så finns det nästan alltid en fysisk komponent.