Det första steget i fredsplanen från januari i år mellan turkiska staten och Kurdiska arbetarpartiet, PKK, är fullbordad sedan PKK lovat att lägga ner vapnen. Under det kurdiska nyåret Newroz som inföll 21 mars lästes ett tal upp av gerillans ledare Abdullah Öcalan där han deklarerade vapenvila och manar till fred.

”I dag vaknar vi till en ny nation, vi avslutar den väpnade kampen och övergår till den politiska fredsprocessen”, sa Öcalan i sitt tal. Han har suttit fängslad sedan 1999 och har sedan i höstas förhandlat med turkiska staten kring hur en fredsprocess ska se ut.

PKK har lämnat det gamla kravet på en självständig kurdisk stat, men kommer inte vika sig på krav som handlar om ökat regionalt självstyre, utökade språkliga och kulturella rättigheter och förändringar i konstitutionen som officiellt erkänner kurder som en minoritet i landet – till stora delar liknande krav som EU lägger på Turkiet i förhandlingarna om EU-medlemskap.

När som helst förväntas turkiska parlamentet emotse kravet på att släppa politiska fångar fria som en del i fredsprocessens andra del. Öcalan förväntas också komma med tydliga besked om när och hur ett tillbakadragande av PKK-soldater ska ske. Hela processen väntas löpa på omkring ett år. I oktober ska premiärminister Recep Tayyip Erdoğan komma med ett utkast till en mer demokratisk konstitution.

Sedan mitten av 2000-talet har det gjorts ett flertal försök till att lösa konflikten mellan turkiska staten och den kurdiska minoriteten i Turkiet på fredlig väg. Turkiets förhandlingar kring medlemskap i EU har tryckt på processen och gjort det nödvändigt för turkiska staten att visa på framsteg i en långvarig konflikt. Men de senaste årens försök att komma fram till hållbara demokratiska lösningar har grusats, bland annat därför att krav på att PKK-ledaren Abdullah Öcalans frisläppande inte har hörsammats.

– De demokratiska förändringar som kurderna hoppats på har inte blivit verklighet vilket istället har gett en backlash och ökat på frustrationen bland minoriteter i Turkiet. Politiker har inte leverererat det som förväntats av dem, säger Khaled Salih, statsvetare och rektor för Hewlêruniversitetet, UKH, i Erbil (Hewlêr på kurdiska) i irakiska Kurdistan.

Men nu kan ett verkligt genombrott i den långvariga konflikten vara nära. Kurderna i Irak har nått flera av sina politiska mål och utövar i praktiken självstyre. Detta inspirerar till en liknande process i Turkiet och fungerar som exempel på att fredliga lösningar är möjliga.

– Turkiet har ändrat sin utrikespolitiska profil och är nu verkligt intresserade av att skapa en varaktig fred. Delvis är det premiärminister Erdoğan som ligger bakom denna utveckling. Det interna politiska systemet är också stabilare idag vilket gör en förändring lättare att genomföra än tidigare, säger han.

Khaled Sahli ger exempel på en optimism han inte sett tidigare i Erbil där han verkar och berättar om livliga politiska debatter på universitetet och i media.

– Det märks att folk nu på allvar vågar tror på verkliga demokratiska framsteg. Den politiska debatten är livlig i många forum, inte minst här på universitetet och i analysprogram på tv, säger han.

Redan om 5–8 år tror Khaled Saleh att kurdfrågan i Turkiet är betydligt lättare att hantera och att det finns demokratiska överenskommelser att luta sig tillbaka på.

– Redan 1999 när Turkiet började förhandla om medlemskap i EU tippade jag att en fredsprocess skulle ta 20 år. Det står jag fast vid. Men det viktigaste är inte att jag får rätt utan att den kurdiska befolkningen får förbättrade livsvillkor och ett värdigt liv, säger han.

Och orosmolnen kring fredsprocessen är högst reella och och problemen enorma. Sedan 80-talet har mer än 40 000 dött i konflikten och den hårdhänta assimilitionspolitik som bedrivits gentemot minoriteter i snart ett decennium är öppna sår som kanske aldrig läker. De många ärren tillsammans med ökande klassklyftor kan bli sprängstoff i regionen.

– Turkiet har haft en imponerande ekonomisk utveckling, men om detta inte slår igenom i minskade ekonomiska klyftor ser jag det som ett stort hot mot fredsprocessen, säger Khaled Salih.

Han riktar också stark kritik mot bland annat PKK.

– Under 2000-talet har det funnits grupperingar som försenat en fredlig, demokratisk lösning, bland annat turkiska nationalister, PKK och mäktiga mediaägare som inte varit intresserade av konstruktiva förslag utan istället bidragit till att försämra debattklimatet genom att piska upp stämningar, säger Khaled Salih.