Migrationsminister Tobias Billströms uttalanden på senare tid har fått en del uppmärksamhet. Vi skulle kunna tala om hur han misstänkliggör alla utan helsvenskt ursprung. Vi skulle kunna ta upp hur vissa bussbolag delar upp passagerarna efter etnicitet och hur det är en logisk följd av den förda politiken och retoriken. Istället ska vi göra ett tankeexperiment.

Låt oss säga att någon skulle bränna upp Tobias Billströms lägenhet i Malmö så han inte kan bo kvar. Det får symbolisera situationen som får folk att flytta från sina länder för att komma till Sverige.

Tobias Billström bestämmer sig för att flytta till Stockholm där han känner folk och har jobb. Det verkar bättre än att bo kvar i en utbränd lägenhet i Malmö. Alla hans pengar och saker har dock brunnit. Hur ska han ta sig till Stockholm? Han kan inte åka tåg eller flyga för han har varken pass eller pengar. Han bestämmer sig för att lifta. Att lifta är riskabelt, det har han sett på film, men han ser ingen annan utväg. Det får symbolisera den människosmuggling som gjorts till ofta det enda sättet att ta sig till Sverige då alla andra vägar stängts.

Till slut får han lift men det är inte gratis. Han förstår detta. Hans parti gillar ju entreprenörsandan. Bättre att ta betalt för tjänster än att gå utan inkomst och fastna i utanförskap. Utan pengar måste han betala med sexuella tjänster. Det är obehagligt men vad ska han göra? Det får symbolisera det utnyttjande Tobias Billström pratar om i samband med människosmuggling. Hans lösning är dock inte att möjliggöra lagligt resande utan påtvingat återvändande.

När han kommer fram till Stockholm vill de inte ha honom där. De tycker inte att han är trovärdig och de har tröttnat på hans skitsnack. Till och med hans partikamrater tycker att han börjat gå för långt. Så han får avslag på alla ansökningar om lägenhet och får dessutom sparken. Han anses inte trovärdig som minister och har inga papper på att han faktiskt är den han säger. Han protesterar men får höra att han får skylla sig själv som gjort det dåliga valet att bo i en lägenhet som brann upp. Dessutom tycker inte stockholmarna att de har råd med fler invånare. Detta symboliserar asylprocessen där trovärdighet och dokumentation väger tyngre än skyddsbehov och där mänskliga hänsyn står lägre i kurs än främlingsfientlig opinion.

Tobias Billström får alltså inte bo i Stockholm men kan söka igen efter en tid. Han hittar en familj med blonda och blåögda sverigedemokrater som tar in honom. De känner ett släktskap med honom på grund av hans uttalanden, så han får gömma sig hos dem tills han kan söka igen. Under tiden är han utan inkomst så han får jobba hos familjen. Då de inte får RUT-avdrag när han gömmer sig får han en lön som han tidigare skulle ha sett som ett skämt men som han nu accepterar av nödvändighet.

En dag har han varit och handlat och hamnar i en poliskontroll där de tycker att han verkar misstänkt. Hans dialekt är inte tillräckligt stockholmsk. Det visar sig att han inte har tillstånd att vara i staden. De låser in honom i ett skjul tills de hyr en bil som de kör hem honom i. De hänvisar till att han riskerar att utnyttjas av sina meningsfränder. För inte är det väl någon redig stockholmare som tar in honom av ren godhet, utan det är hans eget folk och det vet man ju hur de är. Ingen känsla för medmänsklighet har de.

Skjulet symboliserar förvaren där människor låses in i väntan på verkställande av utvisning. Som det i Märsta utanför Stockholm, eller det i Åstorp nära Helsingborg. Resten borde vara ganska uppenbart. Denna berättelse slutar med att Tobias Billström får åka ”hem” till sin uppbrunna lägenhet. Han blir varken avrättad, fängslad eller torterad som vissa andra. Däremot fryser han och svälter till slut ihjäl, vilket är i sin ordning då det inte är tillräckligt ömmande omständigheter för att få stanna i Stockholm.

Låter det som en absurd historia? Jag håller med.