I februari fick Göteborgarna uppleva en symbolisk handling form av 30 kylskåp strategiskt placerade utanför Stora Teatern. Varje kyl pryddes med citat från filmen Independence day. Handlingen symboliserar, enligt arrangören, synen på människor med funktionsnedsättning som ”Alien-artade” och miljöfarliga människor.

Jag promenerade längs kylskåpsstråket för att läsa citaten och reflektera kring ämnet tillgänglighet. Försökte förstå sammanhanget mellan kylskåpen och tillgänglighetsfrågan. Den känsla som infann sig var tudelad, en blandning mellan utanförskap och ”har jag rätt att säga vad jag tänker om detta?!”.

Anders Westgerd på Gil, ansvarig för kylskåpsaktionen, menar att funktionsnedsatta blir behandlade som idioter och barn. Att samhället är rädda för dem och att de ses som något som ska stanna hemma. Han omnämnder att de kostar pengar och blir hela tiden undantagna och förminskade.

När jag reflekterar över Anders Westgerds uttalanden finner jag en enkelsidig generalisering av samhället. Det är lätt att det uppstår då man grupperar in människor i fack. Det är många som upplever svårigheter med system, faller utanför skyddsnät eller blir bemötta på ett mindre önskvärt sätt. Funktionsnedsatta är knappast en homogen grupp där alla har samma åsikt. Vi är alla människor, på lika villkor, men med olika förutsättningar. En del av oss har nedsättningar som andra inte har, men det mänskliga värdet delar vi lika. Självkänsla och självförtroende varierar och kan få oss att se världen med filter som diskriminering eller inkludering. Utifrån det perspektivet blir utanförskap en subjektiv känsla som handlar om hur jag förhåller mig till min omvärld.

Jag tror på och arbetar för ett Göteborg där vi strävar efter att förebygga utanförskap. Där rätten till dialogen om diskriminering ägs av alla parter. Där ingen förminskas eller kläs i generaliserande roller och begrepp. Där vi slutar kategorisera människor och ser mänskligheten.