I måndags inledde Turkiets president Abdullah Gül ett tre dagar långt statsbesök i Sverige. Och på onsdagsmorgonen samlades ett hundratal armenier och assyrier på Mynttorget i Stockholm för att protestera mot Turkiets förnekelse av Folkmordet 1915, bristen på respekt för minoriteter och yttrandefrihet och fängslandet av journalister.

– När regeringen tar emot turkiska presidenten fokuserar de på den ekonomiska och strategiska biten, men det får inte ske på bekostnad av andra frågor, säger Vahagn Avedian från Armeniska riksförbundet i Sverige.

Senaste gången Turkiet planerade ett svenskt statsbesök var 2010. Då slutade det med att de ställde in besöket och kallade hem sin ambassadör på grund av att Sveriges riksdag en vecka tidigare hade röstat för ett erkännande av folkmordet på armenier, assyrier, syrianer och pontiska greker år 1915. Onsdagens demonstranter protesterade även mot att Reinfeldt då kontaktade Turkiets dåvarande president och beklagade riskdagens beslut.

– Det är ett slag i ansiktet på riksdagen att göra så. Jag tror aldrig någonsin att det har förekommit något liknande, en statsminister som ber om ursäkt för vad en folkvald riksdag beslutat, säger Vahagn Avedian.

Avedian menar att riksdagens erkännande 2010 betydde mycket för de grupper som länge har kämpat för upprättelse.

– Vi armenier hade ändå fått en aning upprättelse tidigare, men för assyrierna och pontiska grekerna var det en otrolig upplevelse att allra första gången få höra ett erkännande, säger han.

Nu hoppas Avedian att regeringen ska handla enligt riksdagens beslut och ge ett officiellt erkännande.

– Det finns inga frågetecken kring att Sverige utger sig för att vara Turkiets vän, men det går att samtidigt vara måna om sanningen och demokrati!

Under besöket ska Reinfeldt ha tagit upp frågor om demokrati och mänskliga rättigheter. Dessutom har Turkiet krav på sig om förbättring eftersom de vill gå med i EU. Vahagn Avedian säger att, förutom möjligtvis kurderna i Turkiet, så skulle armenierna vara de gladaste över ett turkiskt EU-medlemskap. Men samtidigt ser han en risk för att det kan bli som i Ungern och Bulgarien där regeringarna skärpte sig ordentligt för att få bli medlemmar och sedan de blev det har utvecklingen gått bakåt.

– Då blev det plötsligt EU:s ansvar istället för deras eget. Och det är Turkiets president i ett nötskal. När de kan vinna på det kommer de med en rad löften, men ofta är det ett steg fram och två tillbaka som gäller.