Analys: Venezuela efter Chavez

Dramatiska politiska förändringar och ekonomisk kollaps är några av de förutsägelser som förts fram om Venezuelas öde efter Hugo Chávez. Alvaro Vargas Llosa – son till den kände författaren – tror att konsekvenserna sträcker sig utanför landets gränser: ”Slutet för den latinamerikanska vänstern” är rubriken på en analys publicerad i tidskriften Foreign Policy, som kommer till slutsatsen att ingen ny ledarfigur är kapabel att ta Chavez plats.

Åtminstone den sista spådomen har inte mycket som talar för sig. Med undantag för en del länder i Centralamerika och Karibien, där stödet från Venezuela varit betydelsefullt för vänstern, är regeringarna i länder som Bolivia, Ecuador och Argentina produkten av inhemska processer med lång historia, och varken deras framtid eller sammarbetet dem emellan torde förändras på något avgörande sätt – även om Venezuela skulle göra det.

Vad som kommer hända inom Venezuelas gränser är naturligtvis mer ovisst. Men en väsentlig siffra kommer från en aktuell opinionsundersökning. Vicepresidenten Nicolas Maduro får där 50 procents stöd, mot 36 procent för hans troligaste utmanare, Henrique Capriles Radonski, inför det presidentval som måste utlysas inom en månad. Om mätningen är korrekt är det inte bara en betryggande ledning, utan till och med en större marginal än vad Chávez faktiskt slog Capriles med i det senaste presidentvalet.

Det är inte otroligt att den venezuelanska oppositionens strategi de senaste månaderna slagit tillbaka mot dem själva. Många profiler har gått ut hårt med anklagelser om en ”kupp” efter att Chávez inte kunde sväras in den 10 januari, på grund av sitt sjukdomstillstånd. Oppositionen har haft ett gällt tonläge kring konstitutionella frågor som de flesta väljare troligen inte bryr sig så mycket om. Som resultat kan de ha uppfattats som gamar cirklande kring en sjuk mans dödsbädd. Maduro, med Chávez ande svävande över sig, kan både i valet och den närmaste tiden efteråt faktiskt få det lättare i opinionen än Chávez själv.

Många kommentatorer spekulerar i en splittring inom chavismen, där parlamentets talman Diosdado Cabello presenteras som utmanaren om att ta över efter Chávez. Men Cabello – som varit ett ledande namn sedan många år tillbaka – har inte gett några antydningar om att han utmanar Maduros ledarskap, och inom den närmaste framtiden vore det politiskt självmord att göra så mot Chávez uttryckliga önskan. Att Maduro getts ledningen över landet fram till nyvalet , fast Cabello troligen varit det mer grundlagsenligt korrekta alternativet, tyder på att också partimaskineriet står bakom honom.

På längre sikt kommer säkert de stora spänningarna inom den mångskiftande rörelse som Chávez hållit samman att flyta upp till ytan. Inom den närmaste framtiden kommer det dock antagligen alla fraktioner att vilja undvika att ses som ”splittrare” och som respektlösa inför Chávez minne.