Projektet FLOK Society, som lanserades i slutet av förra året, är tänkt att göra Ecuador till ”ett kunskapsparadis”, i kontrast till ”skatteparadis”, enligt president Rafael Correa. Det är ett, hittills i varje fall, världsunikt projekt för att med statligt stöd utveckla fri programvara. Målet är att ”lämna den konkurrensbaserade kapitalismen bakom oss till förmån för en ekonomi baserad på samarbete, fri kunskap och offentligt ägande”, förklarade Correa.

Ett mål är att inom alla statliga och lokala myndigheter helt ersätta användningen av dataprogram från kommersiella leverantörer med lokalt utvecklade program med öppen källkod och utan upphosvrättsskydd. Ett annat projekt är att skapa ett digitalt bibliotek med läroböcker fria att använda för landets skolor; det förverkligades i början av året på universitetsnivå. Och inför en omarbetning av delar av landets grundlag – däribland den del som berör intellektuell äganderätt – ”konsulterades” allmänheten via en Wikipedia-liknande hemsida.

Internationella profiler som författaren Bruce Sterling och Jacob Appelbaum, Wikileaks nuvarande talesman, har deltagit i FLOK Societys konferenser.

– Vi strävar efter att utveckla en modell med fri tillgång till information, uppbyggd efter antiauktoritära principer, som skulle kunna kopieras runtom i världen om den visar sig framgångsrik här, säger George Dafermos, teknologiprofessor vid Quitos unversitet.

FLOK Society hänvisar på sin hemsida till den andinska filosofins traditionella valspråk ”att leva väl” och talar om en ”digital Pachamama” (Moder Jord). Men det finns förmodligen också mer pragmatiska skäl bakom satsningen.

Ecuador fattade formellt faktiskt beslutet att gå över till fri programvara i alla statliga verksamheter redan 2008. Men det stannade till stora delar på pappret innan resurser plötsligt sköts till och Correa och andra ledande politiker offentligt uttalade sitt stöd under förra året – efter Edward Snowdens dramatiska avslöjanden om NSA.

”På Internet är vi alla USA-kolonier”, skriver journalisten Orlan Cazorla, som kommentar till NSA-skandalerna. Det handlar om USA:s unika roll i bland annat tilldelningen av domännamn, men också om att så stor del av alla viktiga data sparas på amerikanska servrar och hur de rent fysiska förbindelserna ser ut – alla kommunikationer ut från Latinamerika utom en tunn fiberoptikkabel till Afrika passerar via USA.

Många datasäkerhetsexperter bedömer också att hela operativsystemet Windows och andra program från stora kommersiella mjukvaruföretag troligen är försedda med bakdörrar som släpper igenom NSA. Med det i åtanke har det plötsligt blivit betydligt mer angeläget att ersätta dem med egna produkter, där modellen med fri programvara, öppen källkod och kollektiv utvecklingsprocess är mer realistiskt än att försöka få fram egna kommersiella mjukvarutillverkare.

Även Uruguay och Venezuela har nyligen antagit lagar om fri programvara. En ny massiv fiberoptikkabel som ska förbinda Brasilien och Argentina med Sydafrika och vidare till Indien – varifrån det redan finns goda förbindelser till Ostasien – lanserades under förra året. Brasilien har i maj utlyst ett toppmöte med ambitionen att diskutera ”en ny Internetarkitektur”. Underförstått en där USA:s centrala roll upphör.

Andra har samtidigt pekat på paradoxer i projektet. Ecuador antog förra året även en lag om registrering av digitala kommunikationer som, även om den inte är lika långtgående som EU:s datalagringsdirektiv, inskränker möjligheten att kommunicera anonymt jämfört med tidigare. Correa-regeringen vill skydda medborgarna från NSA:s spionage, men inte från den egna polisens och säkerhetstjänstens, menar kritikerna.