Målsättningen med filmfestivalen, som äger rum i anslutning till internationella kvinnodagen, har ända sedan starten varit att lyfta fram kvinnliga filmskapare och deras verk.

– Det finns så många och de syns alldeles för lite, särskilt på ”vanlig” bio, säger Yasseman Tourang, Kvinnor för fred, som tillsammans med Nils Bingefors och Slottsbiografen arrangerar festivalen.

De arbetar också aktivt för att leta fram filmer från geografiska områden som är underrepresenterade i det svenska bioutbudet.

– Vid sidan av de nordiska länderna satsar vi framför allt på film från Mellanöstern. Vi har visat en hel del från Afghanistan, Turkiet och Iran, säger Yasseman Tourang.

I årets program är åtta av tio filmer från Iran. Flera av dem handlar om hur det är att vara kvinna i en kultur där patriarkala normer och värderingar ständigt ställer sig i vägen för självförverkligandet.

– Censuren i Iran är ett stort problem. Ibland hamnar man i den situationen att man inte får lov att visa en färdig film, trots att man hade tillåtelse att göra den. Därför produceras det många bra filmer som främst når en publik utomlands, till exempel här på festivalen, säger Yasseman Tourang.

Är problemet ännu större om filmskaparen är kvinna?

– Ja, så är det. Framför allt måste man som kvinna hela tiden censurera sig själv. Vissa ämnen, till exempel den kvinnliga kroppen, är oerhört tabubelagda och därför är det jättesvårt att ta upp dem i en film.

Hon och Nils Bingefors vill att festivalen ska fungera som en bro mellan olika kulturer.

– I västerländska filmer som utspelar sig i de här länderna är det ofta som att vi tittar på en kuliss. Bilden vi får från nyheterna känns dessutom som en ganska liten del av verkligheten. Därför är det bra att kunna låna dessa människors ögon ett tag och se världen från deras perspektiv, säger Nils Bingefors.

Flera av filmernas regissörer kommer att finnas på plats och efter visningarna har publiken chans att ställa frågor till dem.

– Detta är bland det bästa med att gå på festival. När man som svensk ser dessa filmer kan det finnas en hel del man inte förstår, sånt som har med ursprungslandets seder och kultur att göra. Då är det ovärderligt att kunna prata med någon som har levt i den verklighet filmen beskriver, säger Nils Bingefors.

Just verklighet verkar vara ett slags nyckelord på festivalen. Yasseman Tourang har själv en bakgrund som dokumentärfilmare och merparten av filmerna som visas är dokumentärer. Det ligger i tiden, menar Nils Bingefors.

– Dokumentärfilmen som genre har utvecklats en hel del på sistone. Mycket på grund av teknologin tror jag. I dag är det lättare att göra film med små medel. Det enda man behöver är egentligen en kamera.

Festivalen börjar den 9 mars på Slottsbiografen och pågår i två dagar. Förutom filmerna bjuds det på levande musik och fotoutställning.