En mötesplats försvinner
Uppsala har en av landets bästa och mest välbesökta bokbussar. Men från och med 1 mars försvinner flera populära stopp från bussens turlista. Bedrövligt, tycker besökarna.
Bokbussen Barbro står parkerad i snöslasket på Prästgårdsgatan i Luthagen. Det är dagens första hållplats, men ännu syns inga besökare.
– Vanligtvis brukar de stå här och vänta på oss när vi kommer hit. Det beror kanske på vädret, säger Åsa Hagman, som varit bussens bibliotekarie sedan den invigdes 2010.
Året därpå utsågs Barbro till årets bokbuss. Men för ungefär en månad sedan beslutade Kulturnämnden i Uppsala kommun att turerna i Luthagen, Tunabackar, Löten och Flogsta ska läggas ner från och med 1 mars 2013. Enligt Kulturnämndens ordförande, Eva Edwardsson (FP), tillåter inte det ekonomiska läget att verksamheten fortsätter som idag.
– Det känns förfärligt, säger Åsa Hagman och får medhåll av chauffören Leif Westgärds.
– Sammanlagt brukar vi ha omkring 250 besökare på den här turen. Många av dem är gamla eller har små barn. Då kan det vara svårt att ta sig till de fasta biblioteken, fortsätter hon.
Förskolor och äldre huvudsakliga besökare
Strax därefter dyker låntagarna upp vid hållplatsen i Luthagen, en efter en. Till slut är bussen nästan full. En av besökarna är Eva Kvist, som jobbar på Glinets förskola i området. Hon är ofta här med barnen och i likhet med många andra är hon rasande över Kulturnämndens beslut.
– Det är helt obegripligt! Forskningen visar hur viktigt det är för barn att möta litteraturen tidigt samtidigt som läsningen blir mer och mer hotad. Genom att göra så här tar de ifrån oss möjligheten att göra vårt uppdrag, säger Eva Kvist.
Hon menar att man måste lägga om rutinerna helt på förskolan om barnen ska ha möjlighet att låna böcker även i framtiden.
– Nu blir vi tvungna att planera in besök på biblioteket långt i förväg. Det är osmidigt och kräver alldeles för mycket planering.
Merparten av de som kliver på bussen är äldre. Åsa och Leif, bibliotekarien och chauffören, är snabbt framme och hjälper dem in. Många har tagit sig hit med rullator. Nästan alla blir hälsade med namn.
– Majoriteten av besökarna är sådana som kommer tillbaka varje vecka, förklarar Åsa.
Nedläggningen blir valfråga
Marianne Gustafsson har ont i knäna och tycker därför att det är besvärligt att behöva gå till biblioteket för att låna böcker, särskilt under vinterhalvåret. För de som har svårt att ta sig till ett bibliotek på grund av något funktionshinder erbjuds ”Boken kommer”, en tjänst där boklådor levereras hem till dörren på beställning. Fast detta måste man ansöka om och det är inte alla som blir beviljade den. Men det är inte bara böckerna Marianne Gustafsson kommer att sakna, det är också gemenskapen och den varma stämningen i bussen.
– Sådana här knutpunkter är ovärderliga. Att man stannar till och pratar med varandra är ett tecken på att samhället fungerar. Men platserna som gör detta möjligt försvinner mer och mer.
Hon kommer också att sakna det personliga och trevliga bemötandet från personalen.
– Eftersom det är samma människor som jobbar i bussen varje vecka vågar man alltid vända sig till dem om man behöver hjälp med något.
– Det är många kontakter som knyts här, säger chauffören Leif.
– Grannar som knappt pratat med varandra tidigare träffas i bussen och blir vänner.
– Har Bengt varit här än? hör jag flera besökare fråga.
Och till slut kommer han, Bengt Bornefalk, som varje vecka går till hållplatsen i Tunabackar med sin käpp.
– Det här har blivit en högtidsstund för mig, säger han.
Vad ska du göra nu?
– Reagera nästa år när det blir val.
