Är den akademiska friheten hotad?
På Malmö högskolas hemsida beskriver rektor Stefan Bengtsson skolan som utåtriktad och nytänkande med utbildningar och forskning som är väl förankrade i det omgivande samhället. Trots det här väljer nu skolans ledning att lägga ner utbildningar som nyanserar och problematiserar det omgivande samhället.
Ett flertal högskolor och universitet runt om i landet har mötts av beskedet att de kommer att få minskat statligt utbildningsanslag. För Malmö högskolas del rör det sig om cirka 70 miljoner kronor. I förra veckan lade rektor Bengtsson fram ett första besparingsförslag som kommer att fastställas den 7 mars i år. I förslaget blir det tydligt att ämnen inom samhällsvetenskap och humaniora kommer att få ta den största smällen. Om förslaget antas kommer exempelvis arbetsvetenskap, genusvetenskap och litteraturvetenskap avvecklas helt från högskolan.
Som studenter på Malmö högskola och som blivande samhällsvetare ifrågasätter vi det här förslaget eftersom det skulle innebära att kritiska och avgörande samhällsperspektiv försvinner från skolan.
Det talas ofta om den akademiska friheten. I ett demokratiskt samhälle ska kunskap ha möjlighet att utvecklas, kritiseras och finna nya vägar. För att det ska vara möjligt att uppnå är det viktigt att makthavare inte värderar kunskap och låter det akademiska rummet vara en självständig samhällsapparat.
Kurserna inom arbetsvetenskap vid Malmö högskola är unika i Sverige då de utgår från ett tydligt arbetstagarperspektiv där självständigt tänkande och kritiska bedömningar uppmuntras. Fokus ligger på maktrelationer, samt mångfalds- och rättighetsfrågor, alltså frågor som i dagens samhälle är högst aktuella.
Som tidigare nämnts hotas även genusvetenskapen av det nya besparingsförslaget. Detta fem månader efter att en studie av professor Tuija Muhonen publicerats där högskolans bristande jämställdhet bland de anställda uppmärksammas. Studien visar att kvinnor som är anställda på högskolan ofta möts av sexistisk jargong, att de har en tyngre administrativ börda, samt lägre lön än sina manliga kolleger. Med detta i åtanke är det intressant att skolans ledning väljer att avveckla genusvetenskapliga studier på högskolan. Därmed blir det tydligt att genusvetenskap och aktivt jämställdhetsarbete inte är något som högskolans ledning prioriterar.
I ett mail från ledningen har avvecklingen motiverats med tre påståenden: bristande studentintresse, arbetsmarknadens behov samt ekonomiska skäl.
Programmet Personal och arbetsliv, som är en del av det arbetsvetenskapliga fältet, hade hösten 2012 cirka 900 sökande. En studie gjord av fackförbundet Jusek år 2010 visar att 70 procent av dem som gått arbetsvetenskapliga utbildningar hade ett kvalificerat arbete tre månader efter examen. Enligt diskrimineringslagen måste alla arbetsgivare med fler än 25 anställda ha en aktiv handlingsplan för jämställdhetsarbete. Här kommer den kunskap in som genusvetare får av sin utbildning. Argumenten som ledningen ger saknar alltså inte bara verklighetsförankring utan är också i många fall felaktiga. Att ledningen ger ekonomi som anledning till att just samhällsvetenskap och humaniora pekats ut för avveckling ställer vi oss frågande till då dessa utbildningar endast tar föreläsningskostnader i anspråk och är exempelvis inte beroende av dyr utrustning.
Avsaknaden av korrekta argument får oss studenter att ifrågasätta avvecklingen då det snarare verkar handla om att ledningen värderar vilken kunskap som är åtråvärd och sållar på så vis ut kunskap som den anser vara mindre viktig.
I tidningen City bekräftar rektor Bengtsson att en av anledningarna till att man valt bort utbildningar inom samhällsvetenskap och humaniora är baserat på ”vad regeringen vill ha”. Detta uttalande är uppseendeväckande då direkt politisk detaljstyrning av forskning och utbildning är ett grovt övertramp på den akademiska friheten.
