Den 5 februari intog kravallpolis i Greklands största hamn, i staden Pireus, för att skydda strejkbrytare som satts in för att återuppta den paralyserade färjetrafiken. Samtidigt aktiverade landets regering en krigstidslag, inkallade alla strejkande till militärtjänst och beordrade dem att återgå till arbetet med hot om upp till fem års fängelse. Sjömansfacket PNO backade och ställde in strejken, fast man samtidigt kom med kraftiga fördömanden. Busschaufförer och spårvagnsförare gick ut i sympatistrejker, men bara under en halv dag. Till den 20 februari är en endagars generalstrejk planerad av landets nationella fackliga federationer.

Strejken, som riktade sig mot lönesänkningar, uppsägningar och försenade löner, liksom mot en impopulär reform av arbetslagstiftningen för skeppstrafiken, hade då börjat orsaka varubrist på några av de mindre av Greklands talrika öar.

Bara en vecka tidigare hade den grekiska regeringen använt en identisk taktik mot en strejk i Atens tunnelbana. Kravallpolis stormade tunnelbanedepåer, grep tio strejkande och tvingade resterande att återgå till arbetet under hot om gripande och åtal. Liksom sjömansfacket ställde tunnelbanearbetarnas fackförbund in strejken och valde istället att dra tvångsarbetsordern till domstol. Tidigare har samma lagstiftning använts för att upplösa en strejk bland lastbilschaufförer.

De senaste veckornas händelser har aktualiserat frågan om fackliga rättigheter och arbetarskydd i praktiken håller på att avskaffas i Grekland, under trycket av de åtgärdspaket som landet av de internationella långivarna tvingats anta. Den internationella fackfederationen, ITUC, fördömde i slutet av januari skarpt ingripandet mot tunnelbanestrejken.

– Nu måste det vara nog. Trojkans (EU, ECB och IMF) missriktade och illegala politik skadar långsiktigt en hel generation ekonomiskt och socialt. Att tvinga människor att arbeta under hot om gripande kommer bara att skapa mer misär och instabilitet, förklarade ITUCs generalsekreterare Sharan Burrow.

ITUC konstaterade att den olagligförklarade strejken "riktade sig mot att slutna kollektivavtal ignorerats och mot hotet om att tvingas in i ett nytt system för offentliganställdas löner skapat av Trojkan".

I november förra året uppmanade vänsterpartiet Syriza EU att dra tillbaka kraven på reform av den grekiska arbetslagstiftningen, med hänvisning till att reformen var olaglig under de internationella konventioner landet skrivit under. EU:s krav inkluderar sexdagarsvecka, sänkning av minimilönen, kraftiga sänkningar av avgångsvederlag, och kortare uppsägningstider. Arbetsmarknadsministeriet ska också få rätt att ensidigt sätta minimilönen utan omröstning i parlamentet.

Under samma månad slog Europarådets kommitté för sociala rättigheter fast att det senaste årets reformer "bryter mot den Europeiska sociala standarden". Europarådets kritik riktades särskilt mot "införandet av en minimilön under fattigdomsgränsen, skilda rättigheter för yngre och äldre arbetare, och fullständig frånvaro av skydd mot ogrundad uppsägning under första anställningsåret".

Under november kom också resultatet av en mer än halvårslång utredning från ILO, den internationella arbetsmarknadsorganisationen. ILO kritiserar ett flertal nya lagar för att bryta mot rätten till kollektiva förhandlingar och "riktar en angelägen uppmaning till den grekiska regeringen att inleda en social dialog".

En rapport från januari i år visar att lönekostnaderna i Grekland på bara ett år fallit med 9,5 procent. Sedan krisens inledning har medelinkomsten i landet fallit med 38 procent.