I takt med att jag läser Rosas buss växer min förvåning över att det inte redan finns en rad barnböcker om Rosa Parks. Hennes historia har allt en spännande berättelse behöver. Mod och rädsla, gott och ont, hjältar och de lite fegare.

Den 4 februari i år skulle Rosa Parks ha blivit 100 år. Hon var aktiv i den amerikanska medborgarrättsrörelsen och hennes kurage blev början till något stort. När Rosa Parks 1955 trotsade segregationen genom att vägra ge sin plats i bussen till en vit man blev det startskottet för en 381 dagar lång bussbojkott i Montgomery. Bussbolagen drabbades hårt och resultatet blev en av medborgarrättsrörelsens första framgångar. Högsta domstolen förbjöd segregation i kollektivtrafiken, och det kom i princip att gälla för alla områden i Alabama. Det blev också en uppmaning till att kämpa för medborgerliga rättigheter nationellt.

I Rosas buss tar morfar med sig Ben till Henry Ford-museet där bussen finns. Det visar sig att han själv var med på bussen den kvällen när Rosa Parks klev på. Morfar berättar om hennes modiga protest och den rädsla han kände när hon vägrade lämna sin plats. Han berättar att han bad henne flytta på sig. ”Vi tyckte att hon var galen, men det var vi själva som var galna, som hade vant oss vid att böja ner huvudet och alltid säga ja.”

Han ber Ben om förlåtelse för sin feghet och för att han inte tog chansen att påverka historien. Ben tittar på bilden av Rosa som hänger vid bussen. Han tänker att det inte är kroppsstyrka som behövs, men att man måste besegra rädslan och inse att man har rätt.

Boken vinner på att läsas flera gånger, berättelsen sjunker in, bilder växer fram och frågor formuleras. Men emellanåt flyter texten trögt. Som i bokens början där det berättas om morfars problem med prostatan, eller när morfar säger ”… de flesta bemötte oss med förakt, som om vi var slavar”. Morfar menar väl knappast att föraktet hade varit legitimt om de varit slavar.

Bokens eventuella tillkortakommanden vägs upp av de detaljerade och uttrycksfulla bilderna av Maurizio A. C. Quarello. Nutid illustreras i färg, historiska händelser i svartvitt. Tillsammans bildar de en stark och sammanhållen historia, som fungerar även utan text. Den uppmärksamme ser också att det är Barack Obama på framsidan av morfars tidning.

Rosas buss väcker en längtan efter fler stärkande barnböcker med rika berättelser om hur medborgarrättskämpar och andra med stort civilkurage påverkat historien genom att stå upp för vad de tror på.