Under åren med Inre Rum har jag skrivit för tidningen Inblick i Inre Rum, varit verksam som föreläsare och pratat om skrivandet som terapi och om hur jag upplever min psykiatriska problematik.

Inre Rum blev för mig ett utlopp för min kreativitet och jag har även lärt mig att testa mina gränser för vad jag vågar genom att hålla föredrag för allmänhet och vårdpersonal. Det mångsidiga arbetet vidgade mina vyer och känslan av att vi alla gjorde något mycket viktigt fick mig att växa som människa.

Inre Rum har gett deltagarna både ett viktigt sammanhang och ett sätt att utveckla sig genom sin mångsidiga verksamhet. Jag, och säkert många med mig, blev sporrad av den kreativa andan inom projektet och den genomgående känslan av att vi tillsammans kunde göra skillnad och skapa förståelse för personer med en psykiatrisk problematik, för människan.

Under åren har jag haft perioder då jag mått sämre, men vetskapen att förståelse för detta fanns hos dem som arbetade med projektet gav mig en stor trygghet. En trygghet som möjliggjorde att jag kunde komma tillbaka och arbeta vidare utan att bli alltför stressad.

Nedläggningen av Inre Rum innebär att ett betydande forum för ett kreativt motverkande av stigmatisering försvinner. Det som gjorde Inre Rum så speciellt var arbetssättet, det fanns något för alla intresserade, en möjlighet att uttrycka sig på det sätt som bäst passade individen.

Jag har mött många fantastiska människor via Inre Rum och tillsammans har vi gjort ett viktigt arbete på bred front. Jag är tacksam för den tid jag kunnat vara deltagare i Projekt Inre Rum och jag saknar vårt arbete.