I debatten kring utanförskap har problematiken i Gottsunda åter varit uppe för diskussion. När Företagarna Uppsala för ett antal år sedan fick förfrågan från Uppsala kommun, understött av Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, om organisationen ville vara med för att finna nya lösningar på ”utanförskapsproblematiken” i Gottsunda svarade man ja. Att en företagarorganisation engagerar sig i samhällsliv ligger helt i linje med Företagarnas syfte att skapa bättre förutsättningar för entreprenörskap och företagande i Sverige. Om fler medborgare, beslutsfattare och myndigheter blir medvetna om sambandet mellan en positiv samhällsekonomisk utveckling, välfärd, jobbskapande och gynnsamma villkor för entreprenörskap och företagande desto bättre kan arbetslöshet, utanförskap och främlingsfientlighet bekämpas. Företagarnas strategi har varit att inte enbart ”prata” om bättre villkor för de egna medlemmarna utan i också i praktisk handling visa att ”småföretagaren”, som idag utgör 99% av de svenska företagen, också tar ett konkret samhällsansvar för ett bättre Sverige. Denna vilja att bidra till en positiv samhällsutveckling utmynnande i det lokala ESF-projektet Gottsunda Factory som, inkluderat ett förprojekt, pågick 2006-2010. Gottsunda Factory lyckades över alla förväntningar. Målen överträffades och omräknat i ”måluppfyllelsegrad” blev denna 112%. Av projektets ca 300 deltagare kom 257 i arbete, startade eget eller gick vidare till utbildning. Bland annat startades 53 nya företag jämfört med de förväntade 15.

Dessvärre räcker det inte att nå resultat och ta fram nya lösningar på angelägna samhällsproblem för att ”åstadkomma en strukturell påverkan” som det heter på byråkratspråk. Gottsunda Factory var banbrytande genom att den utgick från ett helhetsperspektiv som satte individen i centrum, och genom att integrera satsningar på det rika humankapital och mångfald som redan finns, med utbyggnaden och utvecklingen av Gottsunda samt övrig stadsdelutveckling. Genom detta skapas innovativa kopplingar och möten mellan människor, grupper och sektorer som annars normalt hålls åtskilda. Just kontaktytor, mötesarenor, olika kanaler att göra sin röst hörd och få inspiration till att se möjligheter är det som behövs om man vill bryta ”utanförskap” och stimulera entreprenörskap. Ett samhälle som inte förmår att tillvara ta sitt viktigaste kapital – de mänskliga resurserna, är ett samhälle på det sluttande planet!

En av de första saker som Företagarna bidrog med var att formulera en kraftfull vision att: ”Gottsunda är Uppsalas mest spännande stadsdel för oväntade möten; en experimentverkstad med internationell lyskraft, samt ett ledande nav för hållbar lokal, regional och global tillväxt och utveckling”. Idén var att Gottsunda skulle utvecklas från det problem som många såg stadsdelen som, till en mötesplats med internationell lyskraft. En energiskapande vision är viktig, istället för alla de negativa beskrivningar vissa stadsdelar får dras med. Det är ju knappast de boende i stadsdelen, som formulerar begrepp som ”utanförskap”, ”problemområde”, ”sjuktal” , etc. Hur positivt och upplyftande är det att få veta att man tillhör ett ”utanförskap” ? Att göra medborgarservicen lokalt tillgänglig var en annan prioritering genom att handläggare från Arbetsförmedlingen, socialtjänsten som väl som ideella krafter och entreprenörer fanns samlade under samma tak. Därmed slapp individen att ”bollas runt” utan kunde mötas med samma budskap och konkreta stöd från myndigheter, den privata och ideella sektorn. Gottsunda Factorys arbetssätt skapade inte enbart effektivare institutionellt samarbete, utan framförallt utvecklades en modell för att skapa medborgarengagemang

Ett centralt inslag var idésmedjor som anordnades minst två gånger per vecka där deltagarna smidde idéer kring olika frågor. En smedja ägnades åt ett tema och den andra till besökfrån arbetsgivare från såväl privata som den offentliga sektorn. Idésmedjan inom Gottsunda Factory skapades en ”öppen arena” där deltagare fritt bidrog med sina idéer , tankar, drömmar och förslag kring såväl individens som samhällets och den lokala miljöns utveckling. Här ägde många livliga dialoger rum som gav kraft och hopp, inte minst genom att stadens politiker under denna period engagerade sig i dessa tankesmedjor. Ett samarbete påbörjades också med lokala föreningar och nya sociala innovationer föddes fram i samverkan. Gottsunda Factorys lokaler blev även en informell mötesplats för närpolisen som kunde få hjälp att få ut unga i ”riskzonen” i praktik och till och med arbete. En mycket viktig framgångsfaktor för Gottsunda Factory var att det samlokaliserade myndigheterna Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, kommunens socialtjänst, föreningsliv (ideell sektor) samt företagsamheten genom Företagarna. Genom den nydanande organisationsprincipen IPOP (ideellt-privat-offentligt partnerskap kunde man i praktisk och framgångsrik tillämpning stärka individens självförsörjninsgförmåga och empowerment. En positiv konkret effekt av att man bryter ”stuprören” (det vill säga att varje aktör jobbar isolerat och utifrån sina egna prioriteringar) var att IPOP metoden kortade ledtiden till självförsörjning , d.v.s. den tid som en person är bidragsberoende med ca 70%, jämfört med Arbetsförmedlingens och socialförvaltningens ordinarie arbetssätt. Vid en bidragsutbetalning på 100 miljoner kr innebär 70% ledtidsförkortning en besparing på 70 miljoner kr, resurser som skulle kunna göra nytta på annat sätt t.ex. som återinvestering i en social innovationsfond eller mikrokrediter. Att det går att vända på utvecklingen i Gottsunda och i andra s.k. utsatta stadsdelar, visar Gottsunda Factory och givetvis även andra satsningar.

Bland förutsättningarna som, i början av processen, diskuterades med berörda aktörer var att denna satsning skulle vara långsiktig och hållbar, och inte enbart bli ”ytterligare ett projekt” att lägga till handlingarna. Det är inte brist på vare sig resurser eller idéer som förhindrar en långsiktigt positiv utveckling, utan snarare är det samhällets dysfunktionella ”stuprör”, brist på ledarskap för att ta itu med utanförskapet, avsaknad av långsiktighet, kraftfulla visioner och inte minst sätt att öka invånarnas delaktighet. Förväntningar som inte infrias leder som bekant även till besvikelser och missmod hos de lokala eldsjälar och medborgare som engagerar sig. Om Gottsunda Factory modellen fått förutsättningar att slå rot och långsiktigt fullt ut genomföras, kunde den ha stått som modell för resten av landet och EU. Här hade man en metod att på allvar bekämpa utanförskapet genom att tackla dess huvudutmaningar: Jobb, ökat entreprenörskap och medborgarengagemang.