När Lehman Brothers gick i konkurs 2008 var det även svenska kommuner som fick se besparingar i mångmiljonklassen gå upp i rök. Så inte Uppsala kommun. Kommunens dåvarande placeringspolicy medgav inte spekulation i aktiefonder. Det var klokt! Om det är bytet på finanskomunalrådsposten eller någon annan orsak som gör att den inriktningen nu överges låter jag vara osagt. Men faktum är att kommunfullmäktige i december tagit ett beslut som öppnar för att kommunens pensionsfonder placeras i högriskprojekt, allt från aktiefonder till hedgefonder.

Viljan att få bra avkastning på sitt kapital är begriplig. Men med ökad chans till god avkastning följer också ökad risk till att inte bara räntan, men också det insatta kapitalet går förlorat. Det enda vi vet om börsens rörelser framöver är att det ibland går upp, ibland går ner och stundtals ner i diket.

Som privatperson kan man naturligtvis ta den risken, likväl som att köpa lotter för sina besparingar och hoppas på storvinst. Så länge man inte spelar för lånade pengar drabbas ingen annan om vinsten uteblir. Men är det rimligt att kommuner ger sig in på aktiespekulationer, med de risker det medför? Att Uppsala kommun avsätter resurser för framtida pensionsåtaganden är i sig utmärkt, men åtagandena finns ju kvar även i tider av stark kräftgång på börsen, ja även om de aktiebolag kommunen valt att investera i går omkull. I praktiken är det lånade pengar kommunledningen nu väljer att spela för. Och går det illa är det framtida skattebetalare som blir tvungna att stå för notan. Och någon möjlighet att retroaktivt rösta bort redan avgångna kommunalråd finns ju förstås inte.

Varje felaktigt använd skattekrona är en stöld från folket, sa den tidigare socialdemokratiska finansministern Ernst Wigforss. Att kommunfullmäktige i Uppsala nu öppnat för att kommunens skatteintäkter inte ges tryggast möjliga placeringar gör väl att församlingen får anses tämligen lösaktig!