Är Centerpartiet det gröna parti de själva utger sig för att vara? Grönt inte bara för de gröna näringarna, utan grönt också för bevarandet av vår fauna och flora och värnet om biologisk mångfald för alla arter? Så var nog den allmänna uppfattningen fram till för ett par tre decennier sedan då rovdjuren och framförallt vargen återkom på arenan. Sedan dess har otaliga representanter på olika nivåer inom Centerpartiet - ofta med jaktlig bakgrund- med övertygelse hävdat att rovdjuren och framförallt vargen är ett allvarligt hot mot landsbygden i form av hot mot och nedläggning av tamdjursnäringen, det betade öppna landskapet och jakten.

Fårnäringen liksom fäbodbruket är intresseområden som är nära lierade med Centerrörelsen och man borde förvänta sig att Centern har kunskaper om dessa näringars positiva utveckling som skett i paritet med att alla våra rovdjur ökat i antal och utbredning. Får är det tamdjur som huvudsakligen drabbas vid rovdjursangrepp, men trots detta har andelen får ökat med 84 procent sedan 1980. Särskilt tydlig är denna ökning i det mellansvenska vargbältet där andelen får öka med drygt 50 procent sedan millenniumskiftet. Även fäbodbruket har ökat i rovdjurstäta och viktiga fäbodlän och i båda fallen som ett resultat av gynnsamma bidrag från samhället. Ett samhälle som också står för omfattande bidrag till förebyggande åtgärder och ersättningar vid uppkomna skador. Insatser som uppenbarligen inte är nog för centerpartiet!

Centerrörelsen är också starkt lierad med det jaktliga intresset och var det enda parti som gick emot riksdagsbeslutet 2001 om vargstammens etappmål och fortsatta utveckling mot livskraftiga stammar. Centern gick hand i hand med Jägareförbundet och ville ha högst 150 vargindivider fördelade över landet som någon sorts zoologisk ingenjörskonst. Allt i syfte att värna det jaktliga utbytet på klövvilt och framförallt älg som representanter för Centern anser hotas av krasch på grund av vargförekomsten. Ändå är det så, även i normala vargrevir, att jägarna står för cirka 80 procent av älgens dödlighet, medan vargarna står för endast cirka 10 procent! Det är dessutom så att lika många jägare i dag som på 1970-talet, fäller dubbelt så många älgar som då, trots ökad förekomst av både björn och varg! Så vad är problemet? Hur anser Centerrörelsen att denna fördelning rättvist skall fördelas i framtiden?

I Centerpartiets värld är det rovdjuren som hotar landsbygdsbefolkningens livsrum och inte möjligheten till daglig service i form av vård, omsorg och skola. Det är rovdjurspolitiken som Centern för fram som det stora hotet i en tid då glesbygden förtvivlat kämpar för att behålla bensinmackar och möjligheten att inhandla dagligvaror i sin närhet. Resurser som just våra politiker är satta att möjliggöra och som tveklöst är det verkliga hotet mot människors möjlighet att bo kvar på landsbygden och detta oavsett rovdjur eller inte. Om Centerrörelsen tar på sig rollen som megafon åt rovdjursfientliga grupperingar är det i sanning ingen framgångsrik strategi inför stundande valkampanj. Då har man fullständigt missat det faktum att stödet för rovdjuren är omfattande och detta även på landsbygden.

Källor:

Jordbruksstatistisk årsbok 2001-2012

Naturvårdsverkets Jaktkortregister

Svenska Jägareförbundets avskjutningsstatistik

Div. Länsstyrelserapporter om fäbodbrukets utveckling Z, W och X län