Vår tids stora ödesfråga är klimatkrisen. Nyligen satt världens ledare och diskuterade på vilket sätt vi ska anta klimatutmaningen. Ska vi under kontrollerade former ställa om till ett hållbart samhälle, eller ska vi vänta tills växthusgasutsläppen gått i taket, industrierna gått i väggen och ekosystemen gått i graven? Oavsett resultaten från COP18 måste hela Sverige ta sitt ansvar och ta ett helhetsgrepp om klimatpolitiken, annars blir vi omsprungna.

I en studie gjord vid Uppsala universitet 2011 konstateras det att Sveriges utsläpp av växthusgaser mellan åren 1993–2005 har ökat med 20 procent. Enligt regeringens officiella statistik från samma period har utsläppen minskat. Anledningen till den avsevärda skillnaden är att de officiella siffrorna inte tar ställning till svensk konsumtion som klimatbelastar andra länder. Iill exempel räknas inte klimatpåverkan för importerade varor in. Störst ökning står utsläppen av metangas för, vilket är oroväckande. Metangas är 25 gånger mer klimatskadlig än koldioxid.

Studien konstaterade också att ökningen troligen beror på Sveriges ökade import av livsmedel. Mellan 2000–2011 har Sverige i princip fördubblat sin import av livsmedel. I dag uppgår importen av animaliska produkter till ungefär en tredjedel av den totala livsmedelsimporten. Sedan 1990 har svenskarnas köttkonsumtion ökat med 50 procent och i dag konsumerar vi dubbelt så mycket kött som det globala genomsnittet. Det är inte hållbart. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorgan står den globala köttkonsumtionen för större växthusgasutsläpp än transportsektorn. Men djurindustrin innebär inte enbart ökade växthusgasutsläpp, den innebär också ett betydande resursslöseri. Det är ungefär 10 gånger mer resurskrävande att producera ett kilo kött än att producera ett kilo grönsaker med samma proteinhalt.

Självklart behöver inte alla bli vegetarianer, men vi måste våga diskutera hur vi ska minska vår ohållbara konsumtion av kött. Vår tids största ödesfråga är klimatet, och vad och hur vi konsumerar är ofrånkomligen en del av klimatproblemet. I förslaget till partiprogram som presenterades för några veckor sedan nämns konsumtion av animaliska produkter enbart i förbifarten. Det är inte tillräckligt, och det undergräver Miljöpartiet klimatpolitiska trovärdighet. Vi måste vägleda svensk klimatpolitik om vi inte vill att den ska snubbla. Grön ungdom vill att Miljöpartiet lyfter köttkonsumtionen som den klimatbelastning den är, och visar politisk handlingskraft i frågan. Vår slutsats blir inte att lösningarna är lätta att genomföra, men att de mycket väl är möjliga att genomföra om viljan finns där.