Man kan tro att det här ska handla om Camilla Engman, illustratör, konstnär med flera nationella och internationella utställningar i bagaget, men den handlar om Morran, en dansk-svensk gårdshund med ett säreget humör och en alldeles egen personlighet.

Morran har i över tio års tid varit central i Camilla Engmans blogg.

– Jag började blogga tidigt och har bloggat nästan varje dag utom på helgen, berättar Camilla. Jag bloggar om min vardag, mycket om Morran, om vad jag gjort, det kreativa jag har skapat den dagen. Bloggen blev ett sätt att nå ut och att sälja alstren och den följs av folk runt om i hela världen, många av dem är själva konstnärer och hantverkare som lever på att göra saker som de säljer på nätet.

Alla som följer bloggen har fått en alldeles egen relation till Morran och när bloggen bara har handlat om det Camilla skapar så har hon genast fått kommentarer där man har frågat efter Morran och velat att hon ska lägga ut en bild.

Men så blev Morran sjuk. Det var cancer. Hon opererades och det gick bra, men så kom cancern tillbaka och spred sig till lungorna. Camilla fick veta att Morran hade mellan sex månader till högst ett år kvar att leva. Inlägget på bloggen om Morrans sjukdom fick mängder av kommentarer. Från alla jordens hörn. Ganska snabbt började det komma presenter och illustrationer till Morran och Camilla. Väldigt många ville ge sin bild av Morran och Camilla la upp bilderna på en egen blogg: Studio Morran.

Gör en bok, föreslog någon och ja, varför inte? Först räknade Camilla Engman med att en bok med 80 illustrationer skulle fungera, hon utsåg en jury som skulle välja vilka av dem som skulle komma med i boken. Men det var så många bilder och alla var så bra och det var alldeles för svårt att välja. Det blev en större bok med totalt 236 illustrationer.

Morran blev snabbt sämre, hon fick bara tre månader. Strax efter Morrans död så sammanställde Camilla boken och i december förra året så gick den att köpa.

– Det hjälper faktiskt, skriver Camilla på bloggen, era kommentarer får mig att känna mig mindre ensam i min sorg. Och bilderna på Morran fortsatte att strömma in även efter det att boken var klar.

– Jag bloggar inte lika mycket längre, Morran var ju med på bild istället för mig, säger Camilla, och jag ansträngde mig verkligen för att fotografera henne som hon verkligen var. Och nu är det ingen som är med på bild längre, inte ens Morran.

– Alla illustrationer på Morran ligger på nätet, men vill man ha boken så går det att beställa den via en print-on-demand tjänst. Med ett tillägg på 25 kronor går till WSPA Sverige, World Society for Protection of Animals, de har fått in över 7 000 kronor berättar Camilla Engman.

Morran är inte kvar men det kreativa arbetet fortsätter.

– Jag har just avslutat en period med barnboksillustrationer, och så målar jag, säger Camilla. Måleriet har alltid funnits med men mer vid sidan av. Jag stänger av den medvetna delen av hjärnan och målar på utan att tänka på vad jag gör. Sen är det som att titta på stjärnorna. Tittar man rakt på dem så ser man dem inte ibland, man får titta på sidan. Så är det med måleriet.

Kanske kikar också Morran in från sidan, någonstans ifrån.

– Hon var ju ganska folkskygg och inte så trevlig mot människor, men alla gillade henne ändå. Hon fick bara vara precis som hon var. Ganska befriande.