Serievärlden äntligen i färg | Fria.Nu
Skånes Fria

Serievärlden äntligen i färg

Barbariska män, slavar, tjänare och könlösa kvinnor. Den amerikanska professorn Bill Foster har gjort det till sitt livsverk att samla och presentera exempel på serievärldens bilder av svarta förr och nu. Precis som med Förintelsen är det viktigt att historien inte glöms bort, menar han, även om mångfalden i serierna i dag är större än någonsin.

När professor Bill Foster besöker seriefestivalen Altcom i Malmö visar han en rad bilder ur sin samling. Många av omslagen är ungefär likadana oavsett om det handlar om 1930-, 1940- eller 1950-tal: en vacker vit kvinna i djurhudar, en vit man som ska skydda henne och i bakgrunden en grupp hotfulla svarta män med spjut.

– Det går inte att prata om svarta i serier utan att prata om Afrika. Alla de här tidningarna representerade svarta människor som vildar, färgglada och exotiska, som behövde kontrolleras. Det sågs som lämpligt, ingen ifrågasatte det, säger han.

Den första tidningen som skapades av en afroamerikan var All negro comics 1947. Den var ett försök att etablera en ny svart serietidning – som dock bara kom ut i ett exemplar.

– Den överväldigande bilden av svarta var vildar i bastkjolar. Om det var i amerikanska miljöer, var de tjänare eller slavar. Det var ovanligt med serier som behandlade svarta som vanliga människor. Man börjar egentligen inte se positiva bilder av svarta i serierna förrän afroamerikaner börjar att skapa sina egna bilder.

En genre som var populär var serietidningarna om spelare från de afroamerikanska basebolligorna, ofta relativt okända bland vita. En annan vanlig genre under 1940- och 1950-talen i USA var romantiska serier, som även gjordes för en afroamerikansk publik med titlar som Negro romance.

– Här ser vi inga typiska bilder av afroamerikaner, utan en riktigt nedtonad version. Det var bara den typen av svarta människor som var accepterade i det vita, amerikanska samhället som var med. Välklädda, välutbildade, vältaliga.

Afroamerikanska kvinnor skildrades bara på två sätt, menar Foster, och fick sällan vara attraktiva.

– Vid enstaka tillfällen var de exotiska skönheter, annars var de stora svarta ”mammys”, som bara sågs som arbetshästar.

Hur känner du inför alla dessa negativa bilder, frågar en person i publiken.

– Jag skulle inte kunna göra det här arbetet om jag inte såg dem i sitt historiska sammanhang i första hand.

Samtidigt menar han att många av serierna ändå var ett fall framåt för sin tid och att de utgjorde ett försök att inkludera afroamerikaner. Han tycker att serievärlden har en större mångfald i dag, och det är han glad över, även om det fortfarande finns problem.

– Man kan se om en svart karaktär är en riktig person eller bara där för att en svart ska vara med. Men allt börjar med ett första steg. När jag ser att något har gjorts länge utan någon svart karaktär, blir jag inte upprörd, jag frågar bara varför.

Professorn berättar att höstens svenska debatt om seriealbumet Tintin i Kongo haft en amerikansk motsvarighet, kring karaktären Mammy two shoes som var med i serien Tom och Jerry på 1940- och 1950-talen.

– Jag förstår att människor tycker att bilderna är stötande. Men jag är inte så lättstött!

Själv tycker han att även de serierna behöver visas.

– De var historiskt riktiga utifrån det som producerades på den tiden. Vad lär vi oss om vi tar bort dem? Det gör dem bara svåra att hitta. Det är därför jag samlar på dem, så att vi förstår var vi kommer ifrån. Att förstöra dem vore som att förstöra ett förintelsemuseum. Om vi inte har kvar exemplen, hur ska vi kunna se till att vi inte återvänder dit?

När professor Bill Foster började att samla och sprida kunskap om afroamerikaner i serier var det många som undrade om det verkligen behövdes.

– Jag brukade be publiken att nämna tre svarta karaktärer. Då blev det tyst i rummet. Nu frågar ingen varför jag gör det här.

Det största problemet i dag för afroamerikanska serier menar han är distribution, som fortfarande kan vara svår att få. Men i stort ser han positivt på både dagsläget och framtiden.

– Antalet kreatörer har ökat exponentiellt. Det har aldrig funnits så många svarta karaktärer som nu. Mainstreamtidningarna har gjort mycket för att öka mångfalden. Det här är goda tider.

Och han säger att serier med afroamerikanska karaktärer har många läsare.

– Många förlag är väldigt entusiastiska inför möjligheterna. Men jag inser att världen inte har förändrats helt. Det är bra att hålla det i bakhuvudet.

Den så kallade mammy-stereotypen betecknar en afroamerikansk tjänstekvinna eller barnflicka som oftast porträtterades som snäll, överviktig, medelålders och avsexualiserad.

Professor Fosters webbplats finns på www.finallyinfullcolor.com.

Fakta: 


Ett av professor Bill Fosters mål är att visa de positiva representationer av svarta som trots allt också fanns i de gamla serierna.


"En stor svart kvinna som slog en man, alla tyckte att det var hysteriskt roligt", kommenterar professor Bill Foster.

ANNONS
ANNONS

Rekommenderade artiklar

Augustvinnare vill lyfta Norrbotten

Barn & Ung

Ann-Helén Laestadius pratade både samiska och meänkieli i sitt tacktal för Augustpriset för årets svenska barn- och ungdomsbok.

Landets Fria

Barn flyr till skogs i protest

Karolina Henkes bildserie berättar en saga om barn som flyr till skogs för att sätta press på vuxna om miljöfrågor.

Landets Fria

© 2022 Fria.Nu