– Vi måste jobba mycket hårdare på att vara självkritiska. Den svenska självbilden är så inpräntad i oss, vi tror att vi är bäst på demokrati, det blir problematiskt. Vi måste öppna ögonen och ändra våra metoder, säger Aina Gagliardo.

I Sydamerika låter inte feminister meningsskiljaktigheter hindra dem att föra en gemensam kamp för förändring, berättar Diana Mulinari och Aina Gagliardo. Till exempel går katolska kvinnokämpar ihop med de ateistiska, för att de anser att det de har gemensamt är viktigare och värt att kämpa för.

– Vi i Sverige behöver en agenda, vad är vi för och vad är vi emot? Vi måste föra en enad kamp och bli en rörelse med inflytande, säger Diana Mulinari.

Både Diana Mulinari och Aina Gagliardo har erfarenheter av den sydamerikanska kvinnorörelsens kamp. Aina Gagliardo har arbetat med den feministiska rörelsen i Nicaragua och är aktiv i Malmös feministiska nätverk. Diana Mulinari är professor på Centrum för genusvetenskap vid Lunds universitet och har skrivit flera böcker och avhandlingar om genus och rasism. Båda menar att svenska och europeiska feminister alltid sett sig själva i framkanten av kampen. Mentaliteten är, och har varit, att ”vi vet bäst”. Men nu ser verkligheten annorlunda ut.

– Latinamerikanska feminister har aldrig varit mer framgångsrika än nu, vi måste bli mer ödmjuka och lära av dem. De framställs som offer och vi har ett hemskt stort ansvar att förändra den imperialistiska synen som finns på kvinnor utanför västvärlden.