I Vänsterpartiets kulturpolitiska program skriver vi att ”kultur är en tolkning av oss, av vår tid, vårt förflutna och våra visioner. Den som tolkar anger tonen i det offentliga samtalet.”

Det är en viktig uppgift för vänstern att levandegöra vår historia. Få vet i dag hur det gamla klassamhället såg ut och hur nära det ligger vår tid, få vet vad arbetarrörelsen har gjort för välståndet i landet. Det är också allt färre som känner till vad kvinnokampen har betytt och vilka det var som klarade av att ge kvinnor röst och rösträtt.

Våra museer och arkiv har ett ansvarsfullt uppdrag att lyfta fram och levandegöra detta kulturarv. Vi kan konstatera att de inte har lyckats när det gäller att gestalta kvinnor och män på lika villkor. Frågan om ett kvinnohistoriskt museum har diskuterats då och då genom åren. Det har hävdats att kvinnor istället bör få sin plats plats på befintliga museer. Visst borde de det! Men hur ser det ut i dag?

DEA heter en förening som nyligen har undersökt kvinnorepresentationen på länsmuseerna. Man har funnit att kvinnor är gravt underrepresenterade och barn mycket sällsynta i utställningarna. De patriarkala strukturerna vidmakthålls och de stereotypa bilderna av kvinnor förstärks. När kvinnor framställs är de oftast underordnade, skildrade som anonyma och passiva och förekommer i negativa situationer. De nämns sällan vid namn.

I Vänsterpartiets budget för 2013 föreslår vi att Stockholm ska satsa på ett kvinnohistoriskt museum, som också kan fungera som centrum för studier och programverksamhet om kvinnorörelsens historia i Sverige. Ett sådant museum skulle säkert dra till sig en stor publik, både nationellt och internationellt. Det kan ske i samverkan med landstinget i Stockholm och man måste förstås hitta en bra geografisk placering. Innehållet bör utformas i samarbete med kvinnoorganisationer och andra aktörer med fackkunskaper i kvinnohistoria.

Det är lämpligt att ett sådant museum placeras i Stockholm, inte minst med tanke på vilka andra museer som finns här. Särskilt de statliga och de privata museerna har starkt fokus på traditionellt manliga områden som armé, sjöfart och teknik. Det senaste tillskottet är Sprithistoriska museet. Stadens borgerliga majoritet tänker nu satsa en betydande årlig summa på ett nytt Nobelmuseum, som också det har en mycket manlig dominans. Man framhäver också behovet av ett nytt Vikingamuseum!

Självklart bör kvinnorna ha en plats även på dessa museer, eftersom de utgjorde en viktig del av historien. Det måste skapas ett större genusmedvetande hos dem som producerar utställningarna och ställas högre krav från bidragsgivarna på att män och kvinnor skildras på lika villkor. Men kvinnor förtjänar också en egen plats, ett kvinnohistoriskt centrum dit nya generationer kvinnor kan söka sig för att få kunskap, inspiration och mod att driva kvinnokampen vidare i vår tid.