Förra veckans kraftiga fall för den iranska valutan, rialen, ledde till omfattande protester i Teherans centrala marknadskvarter. Affärsinnehavare stängde sina butiker och tusentals gick ut på gatorna och ropade slagord mot president Mahmoud Ahmadinejad, och kravallpolis och säkerhetsstyrkor kallades in för att hindra att protesterna skulle spridas.

Med mindre ett år kvar till presidentvalet växer nu den interna kritiken mot Ahmadinejad på grund av stigande levnadsomkostnader. Ett upprop mot bland fabriksarbetare har samlat över 10 000 underskrifter och nya protester väntar om regeringen inte skyddar arbetarklassen, varnar den facklige aktivisten Jafar Azimzadeh.

– Arbetarna kommer inte att nöja sig med att skriva petitioner. De kommer att ta till gatuprotester och andra aktioner, säger Azimzadeh till AP.

På ett år har den iranska valutan förlorat 70 procent av sitt värde, vilket lett till höjda priser på många importvaror samtidigt som subventioner på bland annat bränsle tagits bort. Enligt Steve Hanke, professor i ekonomi på John Hopkins University, lider Iran i dag av hyperinflation, det vill säga prisökningar på 50 procent eller mer inom loppet av en månad. Tidigare var Zimbabwe och Nordkorea – även de utsatta för internationella sanktioner – de enda länder som drabbats av fenomenet på 2000-talet.

Efter protesterna i Teheran har kommentatorer i Israel och USA varit snabba att hylla västvärldens sanktioner, som till slut börjat ge effekt. Enligt Israels finansminister Yuval Steinitz är Irans ekonomi ”på gränsen till kollaps”, och i USA höjs nu röster för upptrappad ekonomisk krigföring. Enligt den före detta FN-ambassadören Mark D. Wallace borde Obama-administrationen införa en total ekonomisk blockad mot landet, och enligt den demokratiske senatorn Robert Menendez övervägs nu sanktioner mot alla utländska banker som är inblandade i transaktioner med Irans centralbank.

– Vi måste utnyttja alla vapen i vår sanktionsarsenal, och göra det snabbt, innan Iran hittar sätt att navigera ut ur den nuvarande krisen, säger Menendez till Reuters.

Eftersom oljan står för nästan 90 procent av Iran exportintäkter har den kraftigt minskade produktionen – som i dag är den lägsta på två årtionden enligt oljekartellen Opec – haft en dramatisk effekt på den iranska ekonomin. Men enligt ekonomen Kevan Harris från Princeton university har den akuta valutakrisen också mycket att göra med psykologi och välbeställda iraniers försök att skydda sina tillgångar genom att köpa guld, dollar eller fastigheter.

Enligt Harris påminner utvecklingen om Iran om kriserna i Ryssland år 1999 och Argentina år 2001, där medelklassen drabbades av panik när den såg värdet på sina pengar på banken rasa. Samtidigt menar han att krisen inte nödvändigtvis har den avsedda effekten.

– Efter de finansiella kriserna i Ryssland och Argentina kom mer nationalistiska ledare till makten i båda länderna, vilket beslutsfattare i USA kan vilja komma ihåg, säger Harris i en intervju med PBS.

Även motståndare till den iranska regimen har länge kritiserat västvärldens sanktioner för att medvetet slå mot det iranska folket. Enligt de iranska analytikerna Mohammad Sadeghi Esfahlani och Jamal Abdi undergräver sanktionerna demokratirörelsen samtidigt som antidemokratiska krafter som Revolutionsgardet stärkt sitt ekonomiska monopol i takt med att den privata sektorn krossats.

– De som förespråkat sanktioner som påstods ämnade att stoppa Irans kärnenergiprogram säger nu att de misslyckats, och på samma sätt kommer en tid när de nya sanktioner som påstås syfta till att skapa ett demokratiskt Iran också dödförklaras. Och när ”ekonomisk krigföring” inte längre ligger på bordet kommer sanktionshökarna säga till oss att det bara återstår en väg för att ”befria” Iran, skriver de i tidskriften Foreign Policy.