Kvalitetssäkra eftersök vid viltolyckor
Många jägare vägrar att eftersöka djur som skadats i viltolyckor och använder denna protest i utpressningssyfte för att få igenom politiska beslut som gynnar egna jaktpolitiska intressen. Det menar representanter för Svenska rovdjursföreningen och Djurskyddet Sverige.
Hösten är en tid då viltolyckor i trafiken ökar och så är det varje år. För jaktintressets skull och icke biologiskt motiverat, har vi överstora klövviltstammar som är inblandade i cirka 40 000 trafikolyckor årligen. Samtidigt finns det jägare som, på initiativ av yrkesjägaren Thomas Ekberg och den så kallade Svenljungagruppen, vägrar utföra eftersök av trafikskadade djur på flera håll i landet. Detta trots att Jägareförbundet har ett uppdrag att tillhandahålla välutbildade eftersöksekipage. Något som ingår i det så kallade allmänna uppdraget och som förbundet årligen får runt 50 miljoner för ur viltvårdsfonden. Men detta fungerar i dagsläget inte som det är tänkt i hela landet.
När innebörden av vård i begreppet viltvård verkligen får en reell betydelse – att förkorta vilda djurs lidande i samband med viltolyckor – då vägrar dessa eftersöksstrejkare att utföra vad som förväntas. Man sviker sitt jägaruppdrag och man sviker samhällets förtroende. Istället lägger man eftersöksbehovet i den verktygslåda man skramlar med för att, med trafikskadade djur som gisslan, tvinga politiker att ta beslut som gynnar egna jaktpolitiska intressen. Man vill ha mindre konkurrens om bytesdjuren genom politiska beslut om färre stora rovdjur och då särskilt varg.
Så kan vi inte ha det! Trafikskadade vilda djur ska inte behöva utstå onödigt lidande och våra politiker ska inte ta politiska beslut under påverkan av utpressning. För att komma ifrån denna situation, stoppa detta djurplågeri och för att uppnå nödvändig kvalitet på eftersöksverksamheten, måste eftersök vid trafikviltolyckor bli ett ansvar för myndigheter, både finansiellt och operativt. Länsstyrelserna och dess fältpersonal ligger närmast till hands för uppgiften. Uppskattningsvis kommer det att kosta runt 3 miljoner per länsstyrelse att anställa de eftersöksekipage som krävs. Medel för att bekosta eftersöksverksamheten ska, som den viltvårdsåtgärd det är, givetvis tas ur den statliga viltvårdsfonden som innehåller de pengar som årligen betalas in av de som vill jaga, genom att man löser ett obligatoriskt statligt jaktkort. Behövs mer pengar i viltvårdsfonden genom beskrivet förlag, regleras det genom en justering av kostnaden för det statliga jaktkortet.
