Det lokala och kommersiella Jumperfabriken har hyrt lokaler på Världskulturmuseet för att marknadsföra sina kläder genom en fotoutställning av den mexikanske fotografen Roberto Rubalcavas. Utställningen Midsommardrömmar bygger på förföriska foton av svensk sommaridyll. Kläderna som syns i bilderna kommer från Jumperfabriken.

Världskulturmuseet brukar inte förknippas med den här typen av utställningar. Statens museer för världskultur har som uppdrag från regeringen att: "Världskulturmuseerna ska visa och levandegöra världens kulturer, särskilt kulturer med ursprung utanför Sverige. Vi ska också dokumentera och belysa olika kulturers yttringar och villkor, deras möten och variation, historiskt, i dagens samhälle, nationellt och internationellt."

Mikela Lundahl, idéhistoriker och tidigare föreståndare för Museion, tycker att museet kan förlora något av sin trovärdighet på att släppa in kommersiella aktörer.

– Det föreligger ju en uppenbar risk att museets cred spiller över på denna utställning, säger Lundahl. Det vill säga att museets relativa opartiskhet kommer utställningarna till del. Och det kan i sig på sikt urholka museets trovärdighet.

När GFT kontaktar Världskulturmuseet visar det sig att museet inte ens känner till att utställningen ska visas.

– Jag kände inte till den här utställningen. Men det har visat sig vara ett företagsevent. Jumperfabriken har gått för långt i sitt pressmeddelande av evenemanget. Vi hade inte fått se deras pressmeddelande innan och där en olycklig formulering som gör att man kan tro att museet är inblandade i utställningen, men vi står inte bakom den på något vis, säger Karl Magnusson, tillförordnad chef för Världskulturmuseet.

Magnusson säger att den här utställningen är ett olycksfall i arbetet. Det har enligt Magnusson brustit i museets interna processer, vilka måste ses över.

David Karlsson, idéhistoriker verksam vid Nätverstan och sekreterare i Kulturutredningen under dess första år, blir förvånad när GFT informerar honom om utställningen på Världskulturmuseet.

– Det låter väldigt märkligt. Jag måste säga att jag tidigare inte hört talas om något liknande.

Att hyra ut vissa lokaler för seminarier och konferenser är vanligt inom kulturinstitutioner, menar Karlsson. Men att som i detta fall upplåta museets lokaler till en konstutställning som man inte producerar själv, och där det dessutom ingår en klädfabrikant som samarbetspartner är problematiskt för Världskulturmuseets trovärdighet.

– Museet måste ha en egen utställningspolitik, en linje för vad man vill visa och vad man står för. Det är en statlig myndighet som har ett uppdrag att följa. Utan att känna till utställningen så låter detta som att museet riskerar sin trovärdighet genom denna uthyrning. Eller kanske ska man säga utförsäljning av sin trovärdighet, säger David Karlsson.

Karl Magnusson berättar att man just nu arbetar på att en policy gemensamt med de övriga museerna i Statens museer för världskultur.

– I det här fallet är problemet främst att vi inte är avsändare och att vi inte har koll på utställningens innehåll.

Tror du att ett företag som Jumperfabriken vinner mycket på att anordna en utställning i era lokaler?

– Det är svårt att säga. Möjligtvis gynnar det fotografen. Jumperfabriken är givetvis glada för detta. Det är ju fina och centralt belägna lokaler som vi har.

Kommer det bli fler av den här typen av utställningar?

– Nej, absolut inte. Det här är ett olycksfall i arbetet.

Midsommardrömmar heter utställningen. Den visas 16-17 august på Bryggan i Världskulturmuseet.