Styrkommittén för Europeiska städer mot rasism (Eccar) träffades i Rådhuset i Malmö den 26–27 april. Jean-Paul Makengo, nyvald president i nätverket och vice borgmästare i Toulouse, säger via tolk att en tanke med nätverket är att städerna som ingår ska lära sig av varandra.

– Vår kamp på europeisk nivå får hela sin mening på lokal nivå. Vi har valt att arbeta med kommuner, för det är det mest direkta sättet att bekämpa diskriminering, säger Jean-Paul Makengo.

Hittills har Malmös deltagande i nätverket lett till både stora projekt, som ett samarbete med Malmö FF mot rasism, och mindre idéer. Det viktigaste resultatet är kanske att Malmös handlingsplan mot diskriminering bygger på nätverkets tiopunktsprogram (se faktaruta).

– Vi har diskuterat att utveckla forskningsprojekt med olika städer. Man ser sin stad i ett nytt ljus när man sätter Malmö i relation till Barcelona, Toulouse eller Potsdam, säger Anders Neergaard.

Malmö stad har tre prioriterade områden i arbetet mot diskriminering. Ett kallas omfördelning, och bygger på att människor ska ha tillgång till bra jobb och boende. Staden har en policy för rekrytering utan diskriminering och har utvärderat hur Boplats Syd kan hjälpa till att förmedla bostäder utan diskriminering. Ett annat kallas erkännande. Det handlar om att människor ska kunna vara sig själva utan att skämmas eller kränkas, oavsett etnicitet, ålder, kön eller sexuell läggning. Ett tredje betecknas som representation. Det går ut på att skapa arenor där invånarna verkligen kan påverka och delta i demokratin. Här försöker kommunen till exempel att samarbeta med föreningslivet.

Anders Neergaard ser ungdomarna som en av de viktigaste målgrupperna för arbetet.

– Om man växer upp med diskriminering, rasism och tuffa förhållanden, kommer det att påverka en även som vuxen. Ju mer vi arbetar med ungdomar mot diskriminering och rasism, desto mer bygger vi ett solidariskt och jämlikt Malmö.

De stora frågorna när det gäller rasism i Europa just nu dels är extremhögerns uppgång och dels hatbrotten, om man frågar Jean-Paul Makengo. Han tror att extremhögerns framgångar beror på den rådande ekonomiska krisen.

– Under kriser försöker man alltid att hitta någon att skylla på. Vissa oansvariga politiker tenderar att säga att vi har en kris på grund av att folk av ett annat ursprung har kommit hit till Europa. Den stora utmaningen vi har är att avmystifiera sådana påståenden.

Han tror att det finns flera sätt att arbeta långsiktigt med frågorna.

– Man måste påverka undervisningen, sättet vi arbetar ihop, mångfalden i våra städer och offentliga policys som riktar sig direkt till befolkningen för att kunna acceptera varandra oavsett skillnader.

Även Anders Neergaard är oroad över utvecklingen i Europa – inte minst i Norden. Han säger att det inte finns några andra regioner där extremhögern är så stark hos flera grannländer.

– Det är viktigt att vi jobbar med vår självbild som det goda exemplet. Rasismen slår rötter även i Norden.

Han menar att många människor gör felaktiga kopplingar mellan saker som egentligen inte hör ihop, som migration och kriminalitet.

– Det gör att människor med utländsk bakgrund placeras in i fack som konstigheter, problem eller hot. Jag tror att vi kan göra en liten och viktig skillnad. Detta är en så central och viktig överlevnadsfråga för både Malmö, Sverige och Europa, säger Anders Neergaard.