Så ska städer bli hållbara
Ny forskning visar att världens regeringar behöver göra mycket mer för att skapa hållbara städer. I Sverige har Rådet för hållbara städer precis tillsatts för att stärka samarbetet kring stadsutvecklingen.
Om vi vill öka ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet behöver vi fokusera mer på städerna. Redan i dag bor en majoritet av befolkningen i städer och andelen ökar stadigt. Ändå har 75 procent av världens länder ingen plan för hur deras städer ska bli mer hållbara. Det framgår av en ny studie från Stockholm environment institute, SEI och Coalition for urban transitions.
Viktigast för regeringar att satsa på är kompakta och tillgängliga städer; klimatsmarta transporter; energieffektiva byggnader och förnybar el samt effektiva avfallslösningar.
”Dessa fyra områden är inte bara viktiga för att komma tillrätta med klimatförändringarna utan hör också ihop med vinster som förbättrad hälsa, fler möjligheter till jobb, större ekonomisk produktion och minskad lokal förorening”, enligt forskarna.
Varför behöver regeringar arbeta med stadsutveckling då, är inte det kommunernas ansvar? Jo, svarar rapportförfattarna, och många städer jobbar också med hållbar utveckling. Men de kan bara uppnå ungefär en femtedel av sin potential att minska utsläppen av växthusgaser på egen hand. Resten behöver de hjälp med från nationellt håll. Ramarna sätts nämligen ofta av den statliga politiken, och många städer i världen behöver också ekonomiskt stöd och ökat självbestämmande för att komma någon vart med arbetet.
Rapportförfattarna betonar också att myndigheter på olika nivåer behöver koordinera sitt arbete, samt att politik och regelverk inte bör krocka. Ett exempel kan vara när satsningar på fossilfria transporter motverkas av subventioner till flyget.
Just detta är ett av målen med det svenska Rådet för hållbara städer, vars ordförande Monica von Schmalensee utsågs av regeringen för några veckor sedan. Första uppgiften blir att se var de tio myndigheter som ingår i rådet i dag krockar med varandra och försöka att öka samverkan samt hitta gemensamma lösningar.
Ett exempel gäller buller från bilar, bussar eller tåg. I områden där bullret är för starkt är det förbjudet att bygga nya bostäder. För att komma runt problemet kanske bullerkravet slopas, men då skapas ohälsosamma miljöer. Några alternativ kan vara att ändra på fordonen så att de väsnas mindre, eller att flytta busshållplatserna.
– Det är ett bra exempel på hur myndigheternas uppdrag krockar, och en svår nöt att knäcka, säger Monica von Schmalensee.
I början av juni ska rådet presentera en lista på åtgärder för ökad samverkan för att främja arbetet med hållbar stadsutveckling. Ett kansli inrättas på Boverket som ska stötta rådets arbete.
– Städerna är ju på kommunal nivå och det är de som ska göra verkstad av idéerna om hållbarhet, men det är jätteviktigt att den nationella politiken har en vision, krattar manegen och uppmanar till handling.
Monica von Schmalensee tror att det nya rådet kan göra stor skillnad. Hon berättar om en Almedalsvecka för omkring tio år sedan då hon upplevde att ”alla” pratade om sina långsiktiga planer för hållbarhet, men utan att samarbeta.
– Då önskade jag att alla skulle komma upp ur sina stuprör. Nu känner jag att det blir verklighet och det känns fantastiskt. Marknaden och politiken har kortare cykler, därför behövs ett mer långsiktigt tänk och det kan vi åstadkomma genom det här arbetet.
Några av forskarnas förslag till regeringar:
• Gynna förtätning av städer genom beskattning och regelverk
• Beskatta eller reglera privat ägande av bilar
• Satsa på järnväg och annan infrastruktur för klimatsmarta godstransporter
• Finansiera lokala energiprojekt
• Utöka producentansvaret för avfall
• Avskaffa subventioner till fossila bränslen
• Underlätta för gröna obligationer
• Använd nationella upphandlingar för att föregå med gott exempel
Källa: SEI:s rapport Building thriving, low-carbon cities