I december skrev GFT om hur Sahlgrenska universitetssjukhusets psykiatri skulle skäras ner med 24,2 miljoner kronor i år och om att en stor omorganisering skulle göras i mars.Nu märks konsekvenserna inom SU:s psykosverksamhet.

– Sedan den nya organisationen infördes har vi haft jättemycket incidenter, vi klarar inte av patientsäkerheten, säger en anonym anställd som vi kan kalla för Karin.

Karins bild bekräftas av fackets och anställdas avvikelserapporter och anmälningar till Arbetsmiljöverket – där ligger just nu två så kallade paragraf två-anmälningar, det vill säga tillbud som har inneburit allvarlig fara för liv eller hälsa. Den ena anmälan gäller en brand och den andra en anställd som utsattes för våld av en patient.

– Det här är allvarliga saker. Som tur var slutade inte branden illa, säger Lars-Göran Baatz, sektionsordförande för Kommunal.

Det har också gjorts flera avvikelserapporter gällande vårdskador. Hittills i år har sju rapporter om inträffade vårdskador gjorts och 28 rapporter om vårdskador som skulle kunna ha inträffat, så kallade tillbud. Under årets första kvartal har också 18 arbetsskador och 18 tillbud gällande arbetsskador skrivits inom psykosverksamheten. Ett högt antal avvikelser, enligt huvudskyddsombudet Anders Wallenius. 

Problemen inom psykosverksamheten startade med omorganiseringen i mars, enligt personer som GFT har pratat med. Enligt de uppgifter som Anders Wallenius har fått från medarbetare beror problemen på personalbrist, bristande rutiner och att patienterna är ovana vid de nya lokalerna. Tidigare låg psykosverksamheten utspridd på Mölndal, Östra och Sahlgrenska, men nu har alla avdelningar flyttat till Mölndal. Samtidigt blev de tidigare fem avdelningarna fyra. Personalen har skurits ner med två nattskötare och eventuellt kommer en ytterligare tjänst försvinna, enligt Kommunal. 

– Personalen har haft det jobbigt, säger Lars-Göran Baatz. 

Patienterna i sin tur har påverkats av att 14 vårdplatser har tagits bort.

– Men vi har samma upptagningsområde, så antalet patienter i behov av vård minskar inte, säger Karin. Nu när det är så lite platser kvar har vi inga så kallade lätta patienter längre. Det är bara de mest sjuka som får plats.

Anställda är nu oroade för patientsäkerheten, och pekar på branden och våldsincidenten som konsekvenser av bristen på personal och rutiner. Branden utbröt genom att en patient tände eld på sängkläder inne på en toalett. Verksamhetsledningen ansåg inte att någon avvikelserapport behövde skrivas, men huvudskyddsombudet Anders Wallenius anmälde incidenten till Arbetsmiljöverket den 18 april. 

– Arbetsgivaren tolkar att de inte behövde anmäla eftersom ingen kom till allvarlig skada, men enligt arbetsmiljöförordningen ska allvarligare tillbud anmälas – och en brand på en slutenvårdsavdelning är allvarligt, säger Anders Wallenius. 

Flera personer som GFT har pratat upplever att cheferna ser negativt på avvikelserapporter och anmälningar.

– Cheferna säger det inte rakt ut, men de vill inte att vi ska göra avvikelserapporter. Gällande branden sa en chef att anmälan redan var gjord, men det var den inte. I det andra fallet, där en skötare blev nerbrottad av en patient, sa en chef att det inte behövde anmälas eftersom det inte var en allvarlig skada. Till slut anmälde en föreståndare det på eget bevåg, men det är skrämmande att verksamhetschefen inte tyckte att vi skulle anmäla, säger Karin.

Pia Rydell är verksamhetschef för psykosverksamheten och tog beslutet att inte anmäla branden. 

– Jag gjorde bedömningen att det inte omfattades av den skrivningen, säger hon.

Enligt arbetsmiljöförordningen ska arbetsgivaren anmäla tillbud som har inneburit allvarlig fara för liv eller hälsa. Räknas inte en brand dit?

– Jag bedömde att det var viktigast att vidta åtgärder, som att öva på brandskydd. Det viktigaste är inte vilka blanketter som fylls i, säger Pia Rydell.

Lars-Göran Baatz hoppas nu att anmälningarna tas på allvar och att Arbetsmiljöverket gör en grundlig utredning för att säkerställa bristerna. Enligt Anders Wallenius kan lösningen på problemen vara bättre rutiner och att personalförsörjningen säkerställs.

Karin berättar att personal inte vågar påtala den hotade patientsäkerheten, av rädsla för repressalier. Det är därför hon har valt att vara anonym.

– Vi känner att vi inte kan klara av patientsäkerheten, men säger man det till cheferna så antingen lyssnar de inte eller så straffas man. Under omorganisationen fick de obekväma de sämsta tjänsterna, på så sätt straffas man, säger Karin.