Den som tänker denna tanke bor i hus 57 på Dantes allé. Han sitter och tittar efter den nya grannen, han har varit gift i 37 år. Den korta, fragmentariska teckningen av invånarna i hus 57 är en sten i det lapidarium av beskrivningar som den danske författaren Simon Fruelund ger oss i kortromanen Borgerlig skymning. Metodiskt griper han sig an hus efter hus och målar med ett lakoniskt språk en bild av dagens danska samhälle.

Simon Fruelund debuterade 2002 med novellsamlingen Planer for sommaren och har därefter publicerat tre romaner. Borgerlig skymning kom ut i Danmark 2006 och introduceras nu på svenska genom det nystartade förlaget Lethe.

Romanen består av tre delar. Den första löper horisontellt på villagatan Dantes allé från öster till väster, från kyrkan med prästfrun som inte vågar sjunga för högt till paret som bråkar om huruvida mossens lukt förtar upplevelsen av en cava på terrassen. Den tredje utspelar sig på andra sidan mossen i höghusområdet Mosehøj. Den går vertikalt från bottenvåningens sjukpensionär till den tolfte våningens buddist som bor högst upp för att kunna frigöra sig från världen.

Den andra delen är en historisk exposé över den danska historien: jägarsamhället, etablerande av jordbruket, statens bildande, den moderna förorten. Fruelund skriver lika avhugget om historien som om personerna på Dantes allé vilket framkallar en bild av hur våld och maktanspråk gått hand i hand med den västerländska civilisationens uppkomst.

Borgerlig skymning berättar en större historia om samtiden. Främlingsfientligheten som ligger och pyr i de välbeställda villorna, girigheten som gror, den skadeskjutna familjen som försöker återupprätta sig själv inom staket, häckar och nyrenoverade hem. Slutligen klassamhället, villaområdet och höghusområdet framträder som skilda världar, trots att det enda som skiljer dem är en mosse.

Romanen är fäst vid det minimala, det till synes obetydliga som utgör människors liv. Karaktärerna är inte extraordinära utan vanliga danskar med sorger, glädjeämnen, hemligheter, lögner, fördomar och rädslor, vanliga och ovanliga arbeten. Tillsammans, som en enorm polyfon kör sjunger de fram det danska, såväl som det svenska samhället.

I den borgerliga skymningen kan vi inte se klart men vi anar konturerna och gissar vad som ligger dolt i skuggorna. Simon Fruelunds prosa lyser upp och avslöjar, den vägrar låta läsarens blick vila i det ibland trygga mörkret.