På en teknisk institution diskuterade man utvecklingen inom teletekniken. Det här var för några år sedan när de revolutionerande 3G-telefonerna började komma ut på marknaden. På institutionen fanns några forskare som deltog i utvecklingen, men de låg förstås långt före och hade lämnat fjärde generationens mobiler och var redan inne på det femte underverket. Det nämndes att tekniken underlättade kriminell verksamhet, kanske handlar till och med merparten av informationen i de allt mer kraftfulla mobilerna om knarkaffärer, prostitution och pornografi. Dessutom är de kraftfulla verktyg för reklam och hela den otyglade konsumismen. Forskarnas resultat gynnade alltså oönskade handlingar och girighet.

Den positiva stämningen byttes mot bekymrade tankar om forskares och teknikers ansvar. Men den viktiga bearbetningen av det personliga handlandet kom av sig lika snabbt som ett förhastat nyårslöfte.

Med kultur brukar vi mena det som har med konst och traditioner att göra. Kulturlivet är något man bör engagera sig i. Köpa böcker och teaterbiljetter, gå på utställningar och uppskatta det som är gammalt.

Men är det verkligen vår kultur man talar om då, om den västerländska kulturen? Inte bara, svarar du, kultur är också kunskap och vårt sätt att leva tillsammans. För det är ju det man menar med en kultur, vårt gemensamma handlande. Hur vi fördelar våra tillgångar och bördor med förståelse och respekt, att vara kloka tillsammans. Kulturen balanserar egoismen, den kraft vi är utrustade med för att överleva i en värld av begränsade tillgångar.

Att lära sig är att införliva kunskap, att bearbeta information. Vi lär oss genom kroppen och våra sinnen. Människans utveckling går genom koordination av tumgreppet, ögat och hjärnan. Kunskaperna blir till i kroppens rörelse, i förflyttningar, med alla sinnen internaliseras minnet till kunskap i en materiell och social omgivning som blir kultur. Blodomloppet upprätthåller livets alla celler och organ, i individen och därför också i grupper och samhällen. Kulturen blir långsamt till genom våra hjärtan.

Av våra mänskliga behov är det egobekämpande ”självförverkligandet” det behov som står sist i ordning därför att mat, skydd, trygghet och delaktighet kommer före oegennyttigt handlande. Först på denna översta nivå är vi fria människor, befriade från det oreflekterade själviska, det egoistiska tvånget. Först i kärlekens gemenskap är människan människa.

Andra krafter med snabbare förändringar har dock börjat verka, krafter som inte behöver omsättas genom människors kroppar utan som verkar direkt genom kopplingen mellan hjärnor och datorer. Den högteknologiska världen behöver inga sociala hänsyn, den kan vara lika kall som sin broder Tillväxt, kapitalets ego (men den behöver inte vara det). När dessa två egenintressen, Teknologi och Tillväxt, hämtar sin näring i girigheten är de befriade från kulturens sociala hänsyn.

Om kultur är socialt överförda levnadsmönster (enligt Wikipedia) förutsätter det att generationerna lever tillsammans. I vår tid separeras generationerna, ungdomen avskiljs genom långa utbildningar och arbetslöshet vilket alltså urholkar kulturen. Ungdomen som mottagare och förnyare är istället ett öppet fält för den hjärtlösa utvecklingen av kapital, teknologi och globalisering. De unga är törstiga deltagare i en blodfattig kultur som distanserar sig från den mänskliga kultur som alltid passerat våra kroppar.

Vi ser början av en kamp mellan otyglad teknologisk girighet och en mänsklig kultur som utvecklats sedan begynnelsen. Kan det komma något gott ur den?