Den 15 februari tog tv-programmet Uppdrag granskning upp återförbrytarnas straffrabatt. (Programmet kan ses på SVT-play. Ytterst sevärt!) En rattfyllerist slapp straff. Han fick åtalseftergift eftersom han tidigare dömts till skyddstillsyn. Inom ett par tre månader därefter greps han sex gånger för elva brott (fyra olovlig körning, två narkotikabrott, två rattfyllerier, ett olaga intrång, ett vapenbrott och ett villainbrott). Dessa gav inget straff.

Enligt Lisbeth Johansson, ansvarig för åklagarkammaren i Göteborg är detta enligt reglerna. ”Som åklagare ska vi följa lagen, praxis och interna föreskrifter och inte göra moraliska överväganden. Vi ska följa reglerna”, säger hon.

Flera rattfyllerister, som tidigare dömts till skyddstillsyn genom frivården, har fått åtalsunderlåtelse. Men frivården får inte veta att dessa personer begår nya brott som leder till åtalsunderlåtelse. Åklagarna berättar inget. ”Vi har ingen skyldighet att underrätta”, förklarar Johansson.

En man grips för rattfylla fyra gånger. Åklagaren ger honom åtalsunderlåtelse i tre fall. Rätten får bara veta att han kört rattfull en gång. Straffet blir dagsböter. En brottsling som intervjuvas berättade: ”Det var en bil som var falskskyltad och som innehöll en massa stöldgods och droger. Jag kör väldigt vårdslöst, passerar Avenyn i 150–160 knyck. Jag körde ifrån dem [poliserna]. Det här var på förmiddagen. Det var mycket folk ute. Så det var väl en av de värre körningarna jag gjort.”

De senaste åren har han rapporterats för över 100 brott: 9 bilstölder, 36 olovliga körningar och 10 rattfyllerier. För över 50 brott har han sluppit straff, till exempel tre gånger för grov vårdslöshet i trafik. Efter biljakten i Göteborg erkände han bilstöld, olovlig körning, falskskyltning, narkotikabrott, rattfylleri och grov vårdslöshet. Han hör inget från myndigheterna och finner det märkligt, eftersom han förväntat fängelse 6–10 månader. Han finns i 30 polisutredningar bara under det senaste året – bland annat fem rattfyllerier och fyra bilstölder. Åklagaren väcker åtal för olovlig körning och ringa narkotikabrott.

Riksåklagare Anders Perklev ser ett problem i att personerna kör rattfulla, men säger att ”det är i grunden deras eget ansvar.”

Programmet väcker många frågor. Hur kan skyddstillsyn kallas straff när ingen tillsyn sker? Hur kan man straffa när brottslingen själv upplever att han inte fått något straff? Hur skall ett digert belastningsregister verka avhållande på brott? Det är ju ett hinder för återanpassning i samhället. Den först intervjuade rattfylleristen kände till ”kollegor” som mått dåligt av att ha kört ihjäl personer. Borde han inte få samhällets hjälp att inte hamna i samma situation och må dåligt? Då kunde man ju fortsätta strunta i allmänhetens säkerhet och ändå höja den.

Enligt Uppdrag granskning: Närmare 3 000 rattfyllerier 2011 ledde inte till straff. Cirka 1 950 fick åtalsunderlåtelse, en ökning med 15 procent från året innan. Cirka 1 200 läggs ner varje år med motivet att det ändå skulle ha lett till åtalsunderlåtelse. De ärendena hamnar inte ens i brottsregistret.

Vi har domstolar för att värdera omständigheter kring brott och anpassa straffen därefter. Straffskalan har min- och maxstraff för olika brott. Upprepad brottslighet skall ge högre straff än engångsbrott. Detta förutsätter moraliska överväganden. Åklagarna har till uppgift att ge domstolarna underlag för moraliska överväganden som leder till rättvisa straff. Uppdrag granskning visar hur åklagare undanhåller viktig information för domstolar. De kan ge åtalsunderlåtelse för flera rattfyllerier och väcka åtal för ett. Därför har de möjlighet att ordna ett lågt straff för en släkting, ordensbroder etcetera (min reflektion). Likheten inför lagen är hotad.

Johanssons påstående att åklagare inte skall göra moraliska överväganden är fullkomligt horribelt. Uttalandet ”jag varken försvarar eller kritiserar enskilda beslut”, antyder risk för korruption. Jag anser att Johansson övertolkar sin frihet att ge åtalsunderlåtelse. Jag ser inte heller någon moralisk upprördhet hos Perklev över regeltolkningen. Kommentaren att fylleristernas körningar ”är i grunden deras eget ansvar” antyder en distansering från ansvar – inte vilja att förändra.

Hur hade Johansson och Perklev uttalat sig om de hade mist en anhörig i en fylleolycka? Hade de då inte visat vilja att förändra? Visst skall vi alla visa civilkurage, men vi skall inte ”sopa upp” efter myndighetspersoner och politiker, som döljer likgiltighet och brist på civilkurage genom att skylla på regler. Åklagarmyndighetens brister som bidragande orsak, till demoralisering inom polisen, skall inte underskattas.

Programmet ger exempel på att brottslingars rättsmedvetande överensstämmer mer med allmänhetens än med det rättsväsendet visar. Ett samhälle som förtjänar brottslingars förakt är en dålig fostrare av medborgarna.