John Rösmark, 15 år, pendlar varje dag från skolan i Frölunda till fritids i Bräcke. Här finns mer att göra för honom än på närliggande fritids, och han visar tv-rummet och foton från simning i poolen. John Rösmark har en form av cerebral pares, vilket är den vanligaste orsaken till rörelsehinder hos barn och ungdomar. 

Men när han var i nioårsåldern började föräldern Susanne Ottosson Rösmark fundera på om han hade synproblem. John Rösmark använde symbolsystemet Bliss för att kommunicera, men eftersom han hade svårigheter med det ville Susanne att han skulle få genomgå en utredning gällande hjärnsynskada.

– Nu är John 15 år. Hade han fått göra utredningen tidigare hade han kunnat ha ett rikare språk i dag. Han kunde också ha fått bättre hjälpmedel, säger Susanne Ottosson Rösmark.

Hon tillhör de 60 procent av föräldrarna med barn med funktionsnedsättningar som själva måste dra hela eller en stor del av lasset när det gäller att få rätt anpassningar och läromedel för sina barn i skolan.

– Jag började prata om hjärnsynskadan reda när John var nio år, men skolan skickade inte in ansökan. Som förälder orkar man inte pusha hela tiden, men det krävs att man är den som drar i alla trådar, säger Susanne Ottosson Rösmark.

Nu har John Rösmark, under sitt näst sista år i grundskolan, fått klassrummet anpassat. Rummet har ljusats upp och bänkar och annat kontrastmarkerats med svart tejp.

– Nu har vi fått hjälp, men det hade varit mycket bättre om vi fått det tidigare, säger Susanne Ottosson Rösmark.