Sedan Folkpartiet, Moderaterna och Centerpartiet svängde om assisterad befruktning för ensamstående har Femmis ordförande Elida Kindh inte haft en lugn stund. Påfrestande när hon själv är gravid med sjukhusbesök som följd, men Kindh är ändå upprymd.

– Det här är det mest positiva som hänt det senaste åren, säger hon.

– Frågan har varit uppe i riksdagens socialutskott varje år sedan 2007, med samma svar varje gång: att socialdepartementet ska utreda barnens situation.

Anmärkningsvärt är att socialdepartementet under sitt utredande aldrig har kontaktat Femmis, anser Kindh.

– Hur ska de kunna utreda våra barn utan att kontakta oss?

– Slentrianmässigt hänvisas det till att barn till ensamstående är mer utsatta. Men det baseras på forskning om barn till kvinnor som blivit ensamstående efter uppbrott. Om det pågår en konflikt mellan föräldrarna är det klart att barnet blir utsatt, men den forskningen går inte att applicera på en helt annan grupp barn. Det vore mer logiskt att se till exempelvis brittisk forskning om ensamståendes barn som kommit till genom donation, säger Elida Kindh.

Föreningen Femmis (Frivilligt ensamstående mammor med insemination/IVF) samlar kvinnor som fått, eller planerar att få, barn genom assisterad befruktning med donator och anordnar aktiviteter för de 700 vuxna och 350 barnen som är medlemmar. Som ordförande för Femmis har Elida Kindh fått ta en hel del kritik.

– En del tror att vi är manshatare eller feminister. Verkligheten är att våra medlemmar är allt från radikalröda till blå. Det mest kontroversiella vi gör är att föda barn och byta blöjor. Hur kan det ses som radikalfeministiskt?

Annan kritik som framförts, exempelvis i SVT:s Debatt, är att alla kvinnor kanske kommer vilja skaffa barn på egen hand, och att män därmed kommer bli helt överflödiga.

– Vissa av våra medlemmar vill inte träffa någon man, och jag tror vi har en större andel lesbiska än i samhället i stort – det beror nog på att lesbiska är mer benägna att se donation som ett alternativ – men de flesta av våra medlemmar är heterosexuella som vill träffa en man. De har dock inte gjort det ännu, och det finns ett bäst-före-datum för att få barn.

Elida Kindh var 27 år när hon 2007 reste från Göteborg till Danmark för att göra sitt första inseminationsförsök. Men elva inseminationer senare hade hon fortfarande inte blivit gravid och därför gick hon över till IVF. Inte heller det fungerade och Elida Kindh vände sig därför till Polen för embryodonation. Hon blev gravid, men fick ett sent missfall, men efter ett nytt försök är hon nu gravid igen, och barnet väntas i slutet av sommaren.

– För mig har den här resan börjat som ensamstående och barnlös, men perspektivet har förskjutits till att jag är barnlös och ensamstående.

I Debatt fick Elida Kindh och andra singelmammor kritik för att se gener som allt för viktigt, med argumentet att de borde adoptera istället. Men att adoptera som ensamstående är ingen enkel sak; dels eftersom det är kostsamt och dels eftersom få länder godkänner adoption till ensamstående.

– Adoption var mitt förstahandsval, men Vietnam som var det stora singeladoptionlandet stängde för adoption. Då hamnade alla singlar i min organisation i kön till Bulgarien och därifrån adopterades endast några barn per år. Som det såg ut då skulle jag få vänta i 70 år innan jag skulle få adoptera.

Egoister har singelmammorna också kallats, med argumentet att de skaffar barn för sin egen skull – istället för barnets.

– Frågan är hur många som skaffar barn av helt altruistiska skäl, hur många som säger ”älskling jag vill egentligen inte ha barn, men för barnets skull tycker jag vi ska skaffa det?” säger Elida Kindh, som menar att ett godkännande av singelföräldrar som familjeform innebär ett erkännande av just barnen.

– Det handlar inte om oss föräldrar utan om att ge legitimitet till våra barns rätt att finnas och att visa att den här familjeformen är okej. Den signalen är viktig.

Kristdemokraterna har hänvisat till barns rätt till sin pappa. Elida Kindh ifrågasätter hur detta skapar problem just vid insemination av singlar.

– Inte heller i heterofamiljer är donatorn en del av familjen. I konsekvensens namn borde man i så fall förbjuda alla donationer, säger Elida Kindh, som dock berättar att hon förstår Kristdemokraternas ståndpunkt.

– Jag kommer från en frireligiös miljö och som tur är har jag en kyrka som stöttar mig. Att jag har en sådan bakgrund gör att jag förstår KD:s argument, men jag håller inte med.

– Enligt KD är en kärnfamilj det bästa för ett barn, men om familjen inte fungerar är ensamstående föräldrar det näst bästa. Därför ska staten inte godkänna det som är näst bäst för barnen, enligt KD. Jag menar att en ensam förälder kan vara lika bra som en bra kärnfamilj, säger Elida Kindh.

Hon hoppas nu att beslutet går igenom och att landstingen följer det.

– Risken är att vi hamnar i samma soppa som lesbiska är i, exempelvis gällande att lesbiska får betala mycket mer än heterosexuella i vissa landsting.

Elida Kindh är också kritisk till hur riksdagen har behandlat frågan.

– I en demokrati brukar det fungera så att om majoriteten röstar ja, så blir det så. Men hittills har KD kunnat stoppa majoriteten. Min önskan är inte att KD ändrar uppfattning utan att man låter demokratin ha sin gång.