Västernorrland och Västerbotten är de landsting som gör störst skillnad mellan samkönade och olikkönade par, enligt en undersökning som RFSU har gjort. I dessa landsting måste samkönade betala 12 000 kronor medan olikkönade betalar 300 kronor.

– Det är vi mycket kritiska till, det är ren diskriminering utifrån om personen lever med en man eller en kvinna, säger Kristina Ljungros, förbundsordförande för RFSU, som arbetar aktivt med att påverka norrlandslänen.

I Västra Götaland är det däremot samma kostnad för insemination, oavsett sexualitet. Avgiften är som ett vanligt läkarbesök; 200 kronor.

– Andra har satt ett högre pris för lesbiska för att det inte finns en naturlig donator, då blir det dyrare, men vi har tagit den kostnaden för att det ska vara rättvist ur ett jämställdhetsperspektiv, säger Helen Eliasson (S), ordförande i hälso- och sjukvårdsutskottet i Västra Götalandsregionen.

– Jag tycker att andra landsting också bör sträva efter att bli mer jämställda, fortsätter hon.

I 14 av Sveriges 21 landsting erbjuds bara en person i ett samkönat par insemination, dit hör dock inte Västra Götaland. Här får två kvinnor som är tillsammans dela upp försöken inom paret.

– Det är vi positiva till, det är många landsting som inte erbjuder det. Om två personer är tillsammans måste man välja person A eller person B – det utgår från en heteronorm där bara en kan bli gravid, säger Kristina Ljungros.

Hon berättar om ett fall med en kvinna som stod i kö för insemination, men som hann bli för gammal innan det blev hennes tur. Då fick hon inte överlåta platsen till sin partner.

I Västra Götaland erbjuds alla par sex inseminationsförsök genom donation. Många olikkönade par börjar direkt med IVF, där man får tre stimulerade cykler samt försök med uttagna och nerfrysta ägg. Samkönade par börjar istället med insemination genom donation, men om det inte leder till graviditet kan paret byta de två sista inseminationsförsöken mot ett försöik med IVF.

Därmed behandlas samkönade och olikkönade par på samma sätt, men eftersom försöken räknas per par istället för per person i Västra Götaland får lesbiska kvinnor får hälften så många försök som heterosexuella, påpekar RFSU.

– Det skulle vara positivt om det istället var per person, att hjälpa människor att bli gravida är en låg kostnad för samhället, men en stor glädje för de personer som som får hjälp att få barn, säger Kristina Ljungros.

– Man kan aldrig säga att barn är en rättighet, men samhället kan göra vad som går för att hjälpa till, säger hon.

I Västra Götalandsregionen är det Miljöpartiet och Moderaterna som förespråkar att antalet försök ska räknas per person, dock menar Moderaterna att avgifterna kan behöva höjas i så fall.

– Det är svårt att hitta en annan logisk gränsdragning än att alla kvinnor ska ges lika antal försök. Samtidigt måste alla nya åtaganden finansieras, säger Martin Andréasson (M), ledamot hälso- och sjukvårdsutskottet.

S, FP, V och KD vill att försöken ska räknas per par.

– Jag tycker inte det ska individualiseras, man kan se det som att det handlar om tre försök till graviditet snarare än att räkna per person, säger Jonas Andersson (FP), ledamot hälso- och sjukvårdsutskottet.

Östergötland är det enda landsting som räknar antalet försök per person, istället för per par. Men inte heller där är reglerna exakt lika för alla. Medan samkönade par måste betala 1 500 kronor får olikkönade insemination till patientavgiften på 300 kronor. Kronoberg och Dalarna utmärker sig genom att samkönade par kan få fler försök än olikkönade.

RFSU menar att det är viktigt att vidga synen på familjer.

– Vi måste vidga vårt familjebegrepp till nya familjeformer. Fortfarande har inte ett enda samkönat par fått adoptera från utlandet, det är svårt att adoptera inom Sverige och många lesbiska åker fortfarande utomlands. Och ensamstående får inte insemineras, vi vill att alla ska få rätt till insemination.

Utan den offentliga vårdens stöd riskerar barn att bli en klassfråga, menar hon.

– De som har råd kan alltid gå till en privatklinik, det får inte bli en fråga om ekonomisk status för vem som kan ha en familj, säger Ljungros.

Det borde också bli mer likartade riktlinjer i olika landsting, tycker RFSU, som efterfrågar en nationell handilngsplan för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, för att vården ska bli mer jämlik över landet.

– Man ska inte behöva flytta för att bilda familj, säger Kristina Ljungros.