Statistiken talar klarspråk – jämställdheten i siffror
Genom den feministiska kampen har samhället blivit allt mer jämställt. Men samtidigt som forskning och statistik visar att kvinnor som grupp fortfarande har det sämre inom flera områden – till exempel ekonomiskt – förs en stundtals hätsk debatt om att även män är förfördelade och att feministerna därför har fel.
Efter att Maria Sveland den 8 februari skrev en artikel i Dagens nyheter om hur värdeskalorna i samhället långsamt drivits mot extremhögerns, både vad gäller rasism och antifeminism, fick hon stark kritik. Journalisten Anna-Klara Bratt försvarade henne med en ny artikel i DN. Som svar blev hon i en artikel på Newsmill kallad för tokfeminist, tokvänster, och hon jämfördes med patienter med narcissistiska störningar. Vad har då antifeminister – förutom nedsättande uttryck –för kött på benen?
Baserat på partipolitiken så ser jämställdheten i landet ganska bra ut. 85 procent av kvinnorna röstade i riksdagsvalet 2010, jämfört med 84 procent av männen. I riksdagen och regeringen försämrades könsbalansen något efter valet 2010, men är ändå bra: 45 procent är kvinnor och 55 procent män.
Men går man vidare till politisk tjänstemannanivå ser det inte lika jämställt ut: av statssekreterarna är till exempel 36 procent kvinnor och likadant ser det ut bland de rena tjänstemännen. Där verkar tillsättningarna släpa efter i progressivitet.
På arbetsmarknaden är läget inte jämställt. Sverige har en könssegregerad arbetsmarknad där bara 12 procent av de som arbetar är sysselsatta i yrken med en könsbalans som ligger mellan 40–60 procent för män och kvinnor (2002, Statistiska centralbyrån). Yrken som är kvinnodominerade har lägre löner än yrken som är mansdominerade, trots lika utbildningsnivå.
På 18 år har inte löneskillnaderna ändrats nämnvärt. 1992 var enligt SCB kvinnors löner 84 procent av männens, 2010 var de 86 procent. Detta trots att kvinnor överlag har något högre utbildning än män.
I näringslivstoppen är det inte jämställt alls: av alla börsnoterade företag var år 2011 endast 3 procent av styrelseordförandena och likaledes 3 procent av vd:arna kvinnor. Bland styrelseledamöterna såg det bättre ut, där var 24 procent kvinnor och kanske kan den ökande andelen kvinnor bland ledamöterna också leda fram till ett ökat antal kvinnliga ledare.
Inom högskolor och universitet var år 2010 21 procent av alla professorer kvinnor – och alltså 79 procent män.
Andra frågor som brukar nämnas är att kvinnor utför i genomsnitt knappt 27 timmar i veckan obetalt arbete hemma, jämfört med mäns drygt 21 timmar (2010/2011, Statistiska centralbyrån). Ett annat, ofta framfört, exempel är hur kvinnor drabbas av våld i nära relationer. 2 481 fall av grov kvinnofridskränkning anmäldes under 2011, enligt preliminära siffror från Brottsförebyggande rådet. Den här siffran går dock inte att jämföra med motsvarande för män, eftersom brottet grov mansfridskränkning inte existerar i dagsläget.
Det här är bara ett axplock bland de statistiska skillnader för könen som går att påvisa – men självklart finns det också områden där män är missgynnade i förhållande till kvinnor. För att ta två exempel så lever män omkring fyra år kortare än kvinnor, och män döms till längre fängelsestraff än kvinnor för samma brott.
Inför kvinnodagen den 8 mars har Fria Tidningen frågat tre aktiva feminister om vad som är viktigast i den feministiska kampen i dag.
Läs intervjun med Anna-Klara Bratt: "Hoten och våldet växer"
Läs intervjun med Samira Ariadad: "Man måste tänka mer på gräsrotsnivå"
Läs intervjun med Sissela Nordling Blanco: "Alla tjänar på allianser"