Ett moln kan vara litet. När du andas ut en kall vinterdag – det är ett moln. Eller stort. När du beskådar natthimlen från södra halvklotet ser du vår stora Magellanska granngalax: ett moln.

Moln kan betyda liv, som ett efterlängtat regnmoln efter lång tids torka. Eller död – som det smogmoln som kapslade in London år 1952 och tog livet av fyra tusen människor.

Det kan innebära förblindande vilsenhet i tät dimma på land, till sjöss eller i skyn. Eller säker orientering mot kust och land, som cumulusmolnets upphöjda fyr.

Molnet kan vara hiskeligt fult som den grå, fuktiga svepduk som ligger över Borås med omnejd 270 dagar om året. Eller överjordiskt vackert som fjädermolnets frysta solljus en mil upp i luften vid skymning.

Låt oss för att få lite klarhet i oklarheterna nu gå igenom de klassiska typerna av moln. Dessa är – likt årstiderna, likt de Pythagoreiska disciplinerna: fyra.

1. Cirrus betyder (hår)lock på latin och ser också ut som spröda hårtestar eller duniga vita fjädrar högt uppe i luften. På 10 000 meter finner vi dessa med lätt hand förda penseldrag. De är himlens ögonfransar, som aldrig blir mörka eller tunga. Härur föds snö. Eller snarare: de består av ett mycket fint puder (en iskristall per kubikcentimeter) av nyfödda snöflingor. Miniflingorna färdas i de övre, snabba luftlagren. Sommar som vinter. Det är när puderkornen sjunker till en lägre, långsammare nivå och hamnar ur fas med sina forna grannar som den typiska fjäderformen uppstår.

2. Stratus betyder utspridd, och detta moln har till skillnad från de övriga ingen karakteristisk form. Däremot har det utsträckning. Det är ett väldigt horisontellt moln. När ispuder från cirrusmolnen ovan sjunker och förtätas bildas denna slöja på 3–5 kilometers höjd. Denna högtflygande sjuhäradsdimma hänger som en vidsträckt synlig gräns mellan fruktansvärt kall och relativt varm luft närmare jord. Här omvandlas iskristaller mestadels till vattendroppar. Daggvägg. Jämnt skägg. Förlorat ägg.

3. Nimbus betyder regn. I modern meteorologi (vår tids alkemi) finns inte detta moln i sin egen rätt – bara i kombination med sitt överordnade (nimbo-stratus) och underordnade (cumulu-nimbus). Det förstnämnda finns på någon till ett par kilometers höjd och dess mjölkiga ljusgrå uppenbarelse är en nästan säker källa till regn eller snö av långvarig, jämn och ihållande natur. Det sistnämnda är ett mer köttigt, kompakt och bångstyrigt regnmoln. Det kan anta en mörkgrå färg och förvandlas till ett blixtrande, mullrande åskstäd. Som något slags tröst för boråsare: Java ser åskmoln 320 dagar om året. En evig, smattrande påminnelse om Krakatau.

4. Cumulus är latin och betyder stack. Ett stackmoln är en tjock, vit puff av varm luft och vattenånga, tvärt avhuggen längst ned. Det här är molnet vi tänker på när vi sluter ögonen och räknar får. Knappt till drygt tusen meter upp ser vi dem. De är krönet av varma, vertikala luftpelare ovan solvärmd nyplöjd åker, en stad eller en varm sjö. Det är bara toppen av pelaren som blir synlig, över den kyligare luftens kondensationsnivå – himlens egna termiska färskost-hyvel. Cumulus är ett vackert väder-moln. Tvivelsutan var det en välkommen syn för söderhavets sjöfarare, tusen år tillbaka i tiden, efter flera dagar utan land i sikte. Över det öppna havet bildas inga stackmoln. Däremot över en solstinn ö eller atoll hänger ofta en cumulus-krona, en himlafyr högre än någon av dagens skyskrapor och synlig på många mils avstånd.

Nu när jag fyrkantat detta eteriskt vackra ämne krävs avslutningsvis en av Frank Sinatras vackraste låtar.

I’ve looked at clouds from both sides now

from up and down and still somehow

it’s clouds’ illusions I recall

I really don’t know clouds at all

Both Sides Now, Cycles, 1968